Tisdagsträning

Igår var vi några tappra som stod och frös på Tyresö BK. Lotta, Uffe, Fransan och jag. Lotta var nog tapprast för Fransan och jag var tvugna att gå in och värma oss en stund mitt i träningen. Planerna var sjöblöta och därför hade jag gummistövlar men dom är inte ett dugg varma så jag höll på att frysa tårna av mig. Sen kan man inte ha vantar på sig heller när man tränar och det gör inte saken bättre. Usch vad jag tycker illa om den här tiden på året.
Freddie fick följa med igår eftersom Sabina var med på måndagen. Han behöver socialisera och se andra hundar i arbete. Jag började med en sök-stopp-ut övning Som Freddie klara galant. Men när jag ökade avståndet så kom han mot mig när jag blåste stopp, men bara några steg. Freddie fick sitta uppbunden en stund medan ja ghjälpte Fransan med budföringen. Tindra kände doften av kycklingfilén jag hade i fickan och var aldeles galen. Jag fick ta fram torrfoderkulorna för att lugna henne. När Tindra väl fokuserade var hon jätteduktig. När Fransan var nöjd så fick Freddie göra sin variant på budföring, alltså träna på att gå till en figurant. Idag strunta vi i hopphindret och det visade sig tillräckligt svårt när det fanns så mycket att springa och lukta på. Godis är helt enkelt inte tillräckligt lockande för Freddie. Efter att ha värmt oss och Freddie hade fått hälsa på glada hundar i stugan så var det dags för platsliggning. Eller för Freddies del blev det sitt i grupp för han tyckte det var alldeles för kallt om magen för att ligga ner. När tiden gått ut fick vi jättebra hjälp med tandvisningen. Freddie gillatr inte att folk ska kolla tänderna så planvärden muta med massa gott godis och kom tillbaka flera gånger. Superbra träning för Freddie.

Massagekurs

Igår var Sabina och jag på massagekurs. Det var Lena som genom flatteklubben arrangerat den och eftersom det var dåligt deltagande fick vi chansen. Det är jag väldigt glad för. Anna som höll kursen var riktigt duktig och vi fick både teori och praktik. Hon pratade en hel del om hur man ska sköta hundar som arbetar överlag också med uppvärmning, nervarvning, träning och sånt. Väldigt bra. Sabina gillade att bli masserad och vi ska öva ordentligt till nästa gårn som är på måndag. Jag tror det är en bra metod att dels förebygga skador men också att lugna hundarna. Annas hund nästan somnade sittande när hon blev masserad.

I morse var jag tvungen att träna lite med Freddie. Sabina var ganska nöjd med bara promenad. När vi kom till skolan så hade någon lämnat en gungbräda där. Det hade väl varit någo agilitykurs. Den var jag bara tvungen att testa på Freddie och han trava över utan minsta problem. Inte var det ett dugg läskigt att brädan tippade över. Första gången höll jag emot men sedan grejade han det själv. Hm, vi ska kanske testa agility i alla fall. Freddie har ju alla förutsättningar att bli duktig. Sedan tränade vi stimuluskontroll på sitt. Hur svårt kan det bli. Freddie han läggersig, hoppar, sätter sig men hoppar upp snabbt igen. Så det blir först träning på att sitta kvar när jag tar fram godiset och sedan lite stimuluskontroll. Det går sakta framåt.

Vilken helg!

Oj va mycket skoj vi hunnit med i helgen. Det började i lördags med älgjakt. Båda hundarna fick följa med i bilen men Freddie fick sitta kvar där medan Sabina följde med mig. Det blev 3 drev och 2 kalvar före lunch. Sabina var lite jobbig i början och fick gå kopplad nästan hela första drevet men sen så lugnade hon sig och kunde springa lös. Efter att ha stärkt oss med ärtsoppa så fick Freddie följa med på sista drevet. Han var aldeles exalterad över allt liv och alla dofter. Han älskar att springa och följa spår. Men det fick han inte utan det var kort koppel som gällde. En kalv till blev skjuten och sedan passade jag på att förse mig med lungor och lever till hundarna. Det blev en uppskattad middag och som tur var skulle jag bort på kvällen för lunga resulterar i väldigt mycket gaser i magen :-).
Efter snabbdusch så tog jag bilen ner till Djursnäs där mina jaktträningskompisar hyrt in Jens Palmqvist för en helgkurs. Jag hade bjudit in mig själv till middagen. Det bjöds på foundue, potatisgratäng en massa goda såser och röror och så ost till efterätt. Och så klart en massa prat. Klockan han bli över tolv innan jag kom iväg hemmåt igen. Tur att det var omställning till vintertid. Tiden går fort när man har trevligt.
Trevligt var det också på söndagens jaktlydnadskurs. Jag måste verkligen säga att Anita och Jörgen är suveräna på att variera något så tråkigt som stadga och fotgående. Det är många varianter på övningarna och stegvis upptrappning. Freddie skötte sig brta även om han kasta sig ut efter bollarna som kastades i början. Men han gick att få stadig så att jag till och med kunde gå och hämta en dummy som kastats. Men priset var att Freddie satt och skaka och mjälla när han behärska sig. Fotgåendet gick också bra och alla hundarna blev mycket konfunderade när vi gick banan- och myrsteg. Avslutningsvis blev det inkallning och Jörgen skådepelade så övertygande att Freddie var absolut säker på att han gömt något bland granarna. Att matte visslade märkte han inte ens. Anita tänkte på att inte vara lika övertygande och då gick det lite bättre. Nu har vi bara en vecka på oss att träna och var det inkallning som var läxan? Var det inget mer? Jag ska försöka träna Freddie i att titta på tänder för det gillar han inte.

Tråkigheter

I gårkväll fick jag reda på att en kille i jaktlaget hade varit pilot på planet som störtade i Göteborg. En trevlig kille som efterlämnar fru och 2 barn. Men då är det skönt att man har hundarna så att man kommer ut på promenad och får skingra tankarna. Trots detta så blir det älgjakt i morgon. Jag tycker det är bra så får vi träffas och prata om det som hänt.

Igår på eftermiddagen regnade det och jag hade minimal lust att gå ut. Jag tog med mig Freddie ner på ängen och 2 skålar som jag ställde med ca 50 m emellan. Sen fick Freddie gå fot och jag blåste först stopp och fortsatte framåt, vände mig om och skicka på ut. Nästa gång höll jag fram handen som för ett linjetag. Freddie kom ihåg och höll sig kvar i väntan på kommando. Efter det blåste jag stopp igen under fotgåendet och gick den här gågnen i 90 grader ut åt sidan. Skickade på sidodirigering åt motsatt håll mot Freddie var vänd. Avsluta med ett sista linjetag. Det här var det länge sedan vi tränade på men ändå sitter det. Jag var riktigt nöjd.

Idag har vi gått förbi skolan och det kom 5 flickor och ville hälsa. Hundarna fick sitta och så fick dom komma fram en och en. Det gick riktigt bra och är ypperlig träning. Freddie var väl lite lätt i baken men satte sig när jag påminde. Det är ju så roligt med barn. Imorgon följer hundarna med på jakten. Sabina ska gå i drevet och Freddie sitta i bilen. Kanske så får Freddie gå kopplad något drev, jag får se. Sabina springer lös och stöter rådjur, det gillar hon. På kvällen ska jag åka och träffa alla träningskompisar som går kurs för Jens Palmqvist i helgen. Jag tänkte vara med på middagen.

Träning SSBK med Freddie

Igår var det Freddies tur att träna. Väldigt skönt och lyxigt att ta en hund per kväll. Man blir mer fokuserad då. Fransan kom och hann träna med oss en liten stund och jag fick hjälp med hälsa träningen och så fick vi störa Tindra och bli störda. Båda hundarna var väldigt duktiga och Freddie kunde gå fot nära Tindra. Bara jag hittar rätt belöning så jobbar han hur bra som helst. Godis funkar inte så bra när vi är i störande miljöer, då är det dragkamp som gäller, ialla fall på sådana moment som fotgående. Träna lite stadga också och Freddie kunde sitta kvar när jag bestämt backade ifrån honom med snörbollen i handen. Det är ett framsteg.

Imorse så tränade jag i lekparken. Inga barn kom och störde så vi kunde köra ganska länge. Började med Sabina som fick gå fot med externbelöning och så la jag in ett läggande under gång. Tänkte på att jag skulle belöna 2 ggr under momenten men Sabina skulle inte veta när. Det här är för att förbereda för tävling. Det gick bra också att avsluta fotgåenden, belöna med röst och klapp som man gör på tävling, starta nästa moment och skicka på varsågod. För Freddies del var målet att få stimuluskontroll på sitt. Men jag fick jobba med att Freddie ska sitta och inte hoppa fram när jag tar fram belöningen. Vi körde 2 pass men sedan orkade inte Freddie mer. Man får ju tänka på att vi tränade igår också. Sabina fick träna apportgrepp. Gick lite för fort fram och ville att Sabina skulle hålla någon sekund men fick gå tillbaka till att bara lyfta upp apporten. Vi ska träna det här varje dag så får vi se hur långt vi kommer till tävlingen. Ja just det, vi har anmält oss till lydnadstävling den 19/11. Jag vill verkligen bli uppflyttad men tävlingen är i ridhus så det kan gå hur som helst.

Morgonen avslutades med att vi mötte Lisa som var ute med matte. Matte kan inte hålla hunden så hon drog sig fram till mina och kaoset var ett faktum. Jag blev riktigt arg på mina hundar och sa till på skarpen. Freddie fick sig en ordentlig åthutnig och satt sedan snällt vid sidan trots att Lisa kom fram. Duktig hund. Det här är inte riktigt just mot hundarna men å andra sidan kan dom inte snurra runt och busa i koppel.

Tyresöträning i mörker och regn

Usch nu kommer verkligen den här trista tiden på året när det blir mörkt redan på eftermiddagen. Igår var det beckmörkt redan när vi kom till BK och regnet strilade ner. Men inte hindrade det en trägen hundtränare :-). Igår fick bara Sabina följa med. Tycker det blir lättare och effektivare att koncentrera sig på en hund i taget. Träningskompisar var Lotta och Billy. Vi har anmält oss till lydnadstävling i november så här ska tränas. Uffe var med också som materialare och coach. Inte så dumt faktiskt att träna i hällregn ibland. Både Lotta och jag upptäckte att våra hundar inte var så förtjusta i att gå i vattenpölarna så det blev punktträning på att gå fot genom dom. Har vi labradorer eller? Jag hade följande plan:
-Fotgående med externbelöning
-Inkallning med ställande
-Hopp
-Apportering
-Platsliggning

Lotta erbjöd sig att kommendera så jag körde fotgående mer tävlingsmässigt och struntatde i externbelöningen. Ville belöna under momentet hos mig. Sabina var riktigt duktig och hängde med bra. Petiga jag var inte riktigt nöjd med vänsterhalterna så efter att ha kommenderat Lotta tränade jag halter med externbelöning och som sagt att hålla position genom vattenpölar. När jag var nöjd gjorde jag en inkallning med en skål godis bakom Sabina. Oj vilket snyggt ställande hon gjorde. Det var lite skillnad mot morgonens träning där jag la en boll bakom. Konstigt att godisskålen är "värd" mer. Något att tänka på.

Hoppet gjorde jag tävlingsmässigt direkt och trots att hindret var högre än vanligt så blev momentet perfekt. Kul. Apporteringen träna jag bara greppet med träapporten och belöna genast Sabina plocka upp apporten. Fick låna metallen och fick Sabina att plocka upp den med fastän hon tycker den är döäcklig. Platsliggningen är inte heller något att säga om. Jag gick tillbaka efter 2 minuter och stog sedan en stund innan jag sa sitt. Sedan stod jag kvar med Sabina sittande brevid. Tanken är att hon ska vänja sig vid att momentet inte är slut i och med att hon sätter sig upp. Ibland tar det ju tid innan man får gå av planen. Avsluta med att träna vittringsapportering eftersom jag fick låna pinnar. Fortsatte med Niinas metod att strö godisar mellan pinnarna men jag fick inte till det riktigt. Inte så lätt att koncentrera sig kanske med en skeptisk Uffe bredvid. Jag ska nog köra det här hemma några gånger.
Det blev ett bra träningspass och kul med nya träningskompisar. Inför tävlingen så känns det som allt sitter förutom apporteringen. Så den ska tränas varje dag och sedan ska jag se till att jag har kört varje moment minst en gång i veckan. Det känns bra.

Freddie har inte fått träna så mycket. Igår morse kom det barn och störde som spela fotboll. Inte den bästa inlärningsmiljön för honom. Han har fått göra linjetag till matskålen och "hålla dummy"-övningar inne. Det går jättebra och Freddie är helt lugn och sansad. Lägger han sig ner så tar jag bara dummyn och sysslar med annat en stund. Jag gör ingen affär av det och tränar liksom i förbigående. Ikväll ska Freddie få följa med och träna.

Viltspår

Idag var det dags för viltspårkurs. Det var Jaana i vår träningsgrupp som ordnat kursen och förutom Jaana var Susanne och Helena med. Egentligen tyckte jag inte att jag behövde gå kurs då jag klarat av Sabinas träning på egen hand. Men Maria som höll kursen hade många bra tips att komma med och stor erfarenhet av riktiga eftersök. Eftersom Freddie redan gått 2 st 100 m spår med vinkel la jag ett likadant idag. De andra la raka spår och lite kortare. Freddie fick gå sist och var väldigt laddad. Han fattade snabbt vad han skulle göra och rusade fram i spåret. Lite slag blev det men han var helt klart på spåret hela tiden. Lite skillnad mot de spår han gick i våras där han mycke tnoga undersökte varje blodfläck. Han tog vinkeln mycket snyggt och precist. Ja allt som Freddie ska göra går i turbofart. Det får bli ett längre spår nästa gång. Vi fick med oss klövar, blod och snittslar hem så vi kan öva. Jag fick prova med Maries vilstspårhalsband, det var mycket bättre än sele.

i morse blev det lite annan träning. Sabina fick träna fotgåendet med snygga starter och halter. När jag var nöjd försökte jag få till snygga ställanden men hon går ett par steg varje gång. Metoden jag använde var att jag sprang från Sabina och när hon kom upp i gallop så ropa jag stå och kasta en godis till henne. Sabina hade nog kunnat fortsätta men jag har för taskig kondis. Freddie fick också öva fotgående men jaktfot då. Han var duktig. Sen träna vi stadga med godis först och sen snörbollen. När jag backade med bestämda steg var det svårt att sitta kvar. Freddie lyckades till sist. Sen blev det koppelpromenad tills hundarna fick springa lösa. Träna inkallning med Freddie och belöna med dragkamp. Det har verkligen effekt på farten. Det blev mera fotträning för hans del. Jag tycker Freddie är väldigt lugn och harmonisk när han hålls kort.

Börjar landa!

Nu börjar jag landa. Det är skönt att man har så bra kompisar som stöttar och uppmuntrar. Jag har funderat lite på hela provsituationen. Inte så att jag för ett ögonblick ifrågasätter Håkan och Karinas kunskaper och erfarenheter. Men redan när jag plockade ur Freddie ur bilen var han väldigt stressad och uppe i varv. Han hade åkt i ny bil där han inte hade kontakt med mig som han är van vid. Dessutom var Eizor brevid som han har stor respekt för. Jag märkte det på att han var väldigt fladdrig och okontaktbar. Jag brukar inte ha problem att få kontakt och kontroll med då var det omöjligt. Sen byggdes det på med en massa kast och jaktsituationer och jag kan tänka mig att hans reaktion blev större än den skulle blivit om han varit lugn från start. Jag tror att jag kan få bra kontroll på Freddie men frågan är om jag kan göra något åt hans tuggande på dummies när han varvar upp.

Jag har ökat på kontrollen på Freddie till vardags. Jag är nu noga med att han alltid sitter ner innan vi börjar gå. Reser han sig innan så står jag bara kvar och väntar ut honom. Det här har han fattat snabbt i hemma miljö. Jag ser till att han inte kommer åt att nosa och kissa utan att be om lov och har lagt till att röra vid nosen innan han får gå. Dessutom så kallar jag på honom var 10 s ungefär, belönar och så får han fortsätta. När vi startar efter sådana här stopp så får Freddie gå fot några meter innan han får gå fritt igen. Idag när jag släppte hundarna fick Freddie gå fot en liten stund medan Sabina sprang fritt innan även han fick "hopp & lek". Jag hoppas att många sådana här övningar varje dag ska dämpa hans impulsivitet. Freddie fick gå balansgång på en hinderbana vid en skola. Det var jättekul. Ikväll ska vi bort på middag och imorgon är det viltspårkurs. Slut på vilan alltså.

FART

FART, det är labradorklubbens funktionella test av retrivern som apportör. Jill och jag åkte igår iväg till Håkan och Karina som är dom som tagit fram testet i sammarbete med LRK. Tester är fortfarande under utvärdering och utveckling men man kan ändå använda för att se vad man har i snöret och vad man ska tänka på i den framtida träningen. Resultatet för Freddie var inte så upplyftande men jag ska ta det från början.
Det började med att testa den sociala förmågan och Karina gick iväg med Freddie i kopplet efter att han fått hälsa. Freddie älskar människor så det var inga problem. Han var inte heller överdrivet fjäskig vilket inte heller är bra, helt lagom alltså. Däremot gillade han inte att bli hanterad och det var ingen överaskning det heller. Utan förvarning kastade Karina iväg en dummy för att kolla apporteringslusten och den var det inget fel på. Nästa moment var problemlösning och föremåslintresse. En bur var uppstäld med 3 ingångar, en stor rakt fram, en smal längst bak och så ett kryphål under staketet vid ena sidan. Först så kastades dummyn in i buren med alla ingångar öppna. Freddie tog stora vägen in men pressa sig ut under staketet, tokhund. Det här gjordes om, helt onödigt enligt mig men alla hundar ska testas på samma sätt. Sen stängdes den stora öppningen. Freddie tvekade inte utan tog staketvägen både in och ut, utan att tveka det minsta. Sen stängdes även den och då sprang han direkt genom den bakre. Till sist så öppnades allt igen och då sprang Freddie rätt igenom. Freddie har alltså en förmåga att redan när han sitter och tittar så löser han problemet. Det tyder på en fantastisk problemlösningsförmåga och att han oerhört snabbt uppfattar situationer. Bättre kan det inte bli enligt Håkan. MEN han gasar upp sig något fruktansvärt och det kommer ut i tugg på dummiesarna och här börjar varningsklockorna ringa. Det är hans stora bytesintresse som driver honom men som också gasar upp honom.

Nu var det dags för ännumer belastning med haren. Freddie fattade snabbt att något skulle hända och sprang upp och mötte haren, kastar sig efter och gör en volt i luften. Han fick sedan springa och hämta den och var då lite osäker till att börja med men kom snart springande med sitt byte. Det här skulle han behålla själv. När jag lyckats fånga in honom så gjorde vi om. Nu visste Freddie precis vad det handlade om och stog och kampskallade åt det håll haren skulle komma ifrån. Samma sak igen men nu höll Håkan emot när han skulle ta haren. Det blev en rejäl kamp som slutade i att Freddie la sig ner och tuggade på bytet. Håkan såg det som en överslagshandling, det kan det nog vara men i kombination med att haren var fylld av tennisbollar, Freddies favoritbelöning. Det är min tolkning. OJ! va Håkans kommentar.

Vi gick vidare till gropen. En korg var nedgrävd i marken och täckt med granris. Först fick Freddie hämta en vanlig markering i området. Sedan så gömde Håkan den i gropen. Det var inga som helst problem för Freddie, han dök ner direkt. Sen så lotsades Håkan lägga mer dummyn för att se hur han kunde ligga kvar och jobba. Han höll först på att vittra in med dummyn och gned en stubbe bredvid gropen med dummyn. Freddie han leta och leta, fråga och leta. Till slut börja han lukta på roten och försökte få med sig den. När han inte lyckades börja han tugga på stubben. Också en överslagshandling. Till sist smög Håkan ut dummyn så Freddie fick lyckas.

Till sist skulle vi kolla dådkraften med hjälp av en halvfigur på en släde som sakta drogs frammåt. Till att börja med så brydde sig inte Freddie alls. Han kolla lite men vände sedan allt ryggen. Först när den kom nära så börja han skälla och morra. När den stanna så vände han den ryggen igen. Jag stod kvar och till slut så gick Freddie fram och nosa på gubben. Han avreagerade väldigt snabbt men vi fick gå förbi gubben många gånger innan Håkan var nöjd. Så var testet slut. Och resultatet rätt snopet och oväntat.

Det är väldigt mycket hund. För mycket för jakten. Eftersom jakten är okontrollerad så spelar det ingen roll hur länge jag väntar med att träna eller försöker haubitera bort hans föremåslintresse. Han kommer gå igång i alla fall och det krävs mycket skicklig hantering för att han ska klara av en jakt med allt vad det innebär. Han var mycket väl hanterad hitills och hade jag inte tagit det så lugnt med honom så hade han exploderat enligt Karina och Håkan. Det är sådana här hundar som blir problemhundar. Däremot kan han bli en utmärkt narkotikahund då han går genom eld och vatten för sitt byte. Det här var inte kul att höra. Det jag kan göra är att träna bruks och lydnad, där har han alla förutsättningar att bli en topphund. Men det är ju jakten jag vill köra. Jag kan säga att jag var väldigt nere i skoskaften när vi åkte hem. Jag har 3 alternativ som jag ser det.
1. Sälj Freddie till polisen och köp en ny hund
2. Strunta i jakten och börj amed bruks istället
3. Ge mig sjutton på att jag ska överbevisa expertisen och träna Freddie med mina metoder.

Dom som känner mig kan nog gissa vartåt det lutar, jag är en envis jäkel och jag kan inte tänka mig att sälja min lilla hund. SÅ viktig är inte jakten. Jag har inte bestämt mig ännu men det lutar nog åt att jag ger det hela ett halvår. Fortsätter på den linje jag är inne på och ser om det ger resultat. Sedan får jag se hur jag gör.

Stora överaskningen för dagen stod Eizor för. Oj vilken härlig hund han är och så välbalanserad. Nu ska du BARA få till lydnaden Jill ;-).

Klickerkurs

Dagen började riktigt dåligt. Jag brukar släppa ut hundarna på fältet framför huset samtidigt som jag hämtar morgontidningen. Detta för att skona mina buskar och gräsmattan. Idag kom plötsigt en tjej gående med hund på gatan så jag ropade på Freddie som var fullt upptagen av en doftfläck. Varken harklingar eller grövre arteleri hjälpte och tjejen trava på så Freddie han få syn på dom och sprang fram. Fortfarande ingen kontakt och en sur tjej, väldigt till sig hanhund och matte arg i morgonrock ackompanjerade av Sabina som skällde gör ingen människa glad. Det blev att ta i med hårdhandskarna för att få med mig Freddie, hm det här måste vi ta tag i.

Kursen var i alla fall bra. Vi fick önska och jag hade bestämt mig för doggi-zen på Pernillas inrådan. Det var ett bra val. Doggi-zen går ut på att allt hunden vill ha måste den förtjäna och det kan man använda som belöning. Som med doftfläcken i morse så kan jag använda den som belöning för att Freddie t ex ska komma på inkallning. Lite så gör jag idag där Freddie måste be om lov för att få nosa. Men så nosar han lite i förbifarten i alla fall. På kursen använde jag först köttbullar att locka med och sedan snörbollen. Sitter hunden kvar så får den belöningen annars försvinner den. Man rikigt ser hur hunden pressar ner baken i marken om det är sitt som gäller. Kul var det också för Freddie gjorde allt för att lämna tillbaka bollen så att vi kunde göra om. Sen testa vi samma sak fast med godisskål. Freddie blir väldigt i gasen av externbelöningen men han var tvungen att ligga still för att få ta godiset. Oj va svårt det var. Mer hann vi inte trots att vi bara var 4. Men vi fick många bra tisp på de andra förarnas problem och så lite tips hur jag ska få Freddie att lyssna bättre. Imorgon åker vi till Håkan & Karina tillsammans med Jill och Eizor för mentaltest enligt FART. Det ska bli riktigt spännande.

Att träna flera hundar!

Jag har sedan Freddie kom försökt hitta bra metoder för att kunna träna både Sabina och Freddie. Ute brukar jag binda upp den hund som inte tränas. Det ger full frihet och koncentration på den hund man tränar med. Den andra hunden vänjer sig vid att titta på också. Det här har jag tränat så att jag inte började med häftiga övningar utan i början var det korta pass av fotgående med lugna belöningar. Sen har jag succesivt ökat intensiteten. Det här funkar bra tycker jag men är lite begränsande. Jag kan bara träna på platser där det finns något att binda hundarna i. Det blir lätt att jag går till lekparken eller fotbollsplanen när vi ska träna. Det medför också att hundarna lär sig att går vi dit så tränar vi inte men går vi dit så tränar vi. Idag började jag därför testa att lägga den hund som inte ska tränas. Det blev Sabina som fick ligga och så får jag vara noga med att belöna henne för att hon ligger kvar. Det blir lite mer splittrat men ger mig större frihet. Vi får se hur det fungerar.

Innomhus så har jag gjort så att jag gått in med den hund som ska tränas i arbetsrummet.Vi har inga dörrar till köket eller vardagsrummet så då är det största rummet med dörr. I början så bytte jag sedan hund men sen kom jag på att det var enklare att jag flyttade på mig och lät hundarna vara kvar. Då kan jag snabbare växla och kan klämma in mer träning på kortare tid. Det här funkar jättebra och hundarna är så uppmärksamma när det är deras tur. Men inspirerad av en tjej på ett klickerträningsforum för fågelhundar som ajg gått med i så testa jag ett nytt sätt igår. Hon tränade djur på zoo och där kan man inte hålla på och flytta runt djuren. Där lär sig djuren att ligga på en matta när de inte tränas. Så jag testa igår att lägga den hund som inte tränades i köket och så fick jag se till att belöna att dom låg kvar. Det blir också lite splittrat men jag tror det är bra träning även för hundarna. Dom får passivitetsträning på köpet. Får jag flyt på det här blir det också enklare att utnytja de små pauser som uppstår under dagen och det blir inte så stor affär av att vi ska träna.

Vad tränar vi då? Freddie fick träna fingertarget. Han ska lära sig dutta med nosen p åmitt pekfinger och sedan lära sig följa det. Med honom måste jag tänka på att inte köra för många repititioner på raken. Han tappar lätt koncentrationen. Sabina tränar jag att sätta sig korrekt från stå. Det är inte så lätt som det låter. Det är fjärrdirigeringen vi tränar och jag vill att bakbenen ska vara stilla i alla växlingar. Sabina vill knycka in baken när hon sätter sig men hon ska alltså backa med frambenen. Det här går jättebra och igår kunde jag ta bort gobiten jag lockade med och bara använda handtecken + sitt.
Utomhus fick Freddie träna söksignal. Det var ett tag sedan men det kom han ihåg. Sabina fick ligga ner. Sen träna vi en del inkallning där jag hade ryggen mot. Freddie har blivit lite ohörsam när han fastnar på en nosfläck. Men efter en påminnelse så kom han som ett skott.

Det har gått upp ett ljus för matte!

Lite frustrerad var jag igår efter Anitas kommentar att jag inte behövde träna apportering med Freddie. Först så tänkte jag att det var jättetrist, jag vill ju komma igång med träningen som är så rolig. Men nu har jag sovit på saken och insett vad Anita och flera andra försökt förklara för mig. Och då känns det genast lugnare. Freddie kan redan apportera. Han klarade faktiskt en riktigt svår markering igår helt utan träning. Söker gör han också bra och helt av sig själv. Anita tyckte att jag kunde träna 2 veckor innan jag ska på prov, det räcker. Det här har säkert varit uppenbart för alla andra medan jag gått och oroat mig för att vi ALDRIG kommer bli klara för prov. Så nu känner jag mig mer motiverad att träna stadga, fotgående och avlämningar för när det sitter så kan vi starta.

Idag har vi vilodag. Kanske åker vi och tränar lite ikväll på SSBK men jag tror både jag och hundarna mår bättre av att hålla oss hemma.

NM-guld,NM-guld,NM-guld

Idag på kursen fick vi direktrapport från vinnaren själv i Retriver NM. Brigitta och Skipper gick och vann. Oj va skoj att höra.

Ja som sagt så var vi på andra tillfället av Anita och Jörgens jaklydnadskurs. Idag var det väldigt mycket stadga på schemat. Vi började med hälsa övning där det tittades på änder. Inte så kul tyckte Freddie men det gör han inte när jag försöker heller. Han satt i alla fall fast första gången när Anita kom så hoppa han glatt upp. Jörgen gick hela dagen omkring med hagelbössan för att avdramatisera den. Smart! Efter det var det fotgående som gick så där tyckte jag. Freddie var väldigt nosig och intresserad av de andra hundarna. Inte alls som han brukar. Det visade sig senare att Geminie höglöpte så det var inte så konstigt. Men just då fattade matte ingenting. Vi fick gå fot i en ring medan Anita kasta en dummy. Då skulle vi stanna och säga sitt. Efteren stund tog vi kontakt med hunden och gick vidare. Freddie skötte sig bra men sista gången dummyn kastades satte han sig demostrativt med ryggen mot den. Vi tog en promenad bort i skogen för att utsätta hundarna för kaninen. Vi stod 3 ekipage itaget medan kaninen sakta drogs framför hundarna. Jag tycker Freddie var väldigt duktig. Han satt still och var lätt att få kontakt med efteråt. Kan det ha att göra med att han hade tankarna på lite annat håll. Nu var det fika dags och medan vi pratade och fika så sköt Jörgen med bössan på allt närmare avstånd. Freddie noterade intresserat att det smällde men inget mer. Skönt. Freddie hade däremot väldigt svårt att koppla av och låg och gnydde. Nu uppdagades det varför han hade svårt att hålla koncentrationen. Men det är inte alls dumt att träna med löptikar, det måste dom också lära sig och när det gällde själva arbetet så hade Freddie inga som helst problem att fokusera på rätt sak. Att löptikens matte Cina bjöd på nybakad,varm sockerkaka gjorde inte saken sämre.

Efter rast och lite vila så var det dags för markering. Anita ville se hur hundarna betedde sig. Det var en rätt knepig markering som hamnade ner i en slänt. Det var inga problem för Freddie och roligt var att han kom in direkt till mig. Där slog det över lite och han la sig och tuggade på dummyn. Anita konstaterade i alla fall att det där behöver vi inte träna på alls. Vi gick upp till resten av gänget som tränade inkallning och det blev genast vår tur. Först en vanlig som gikc bra. Sedan en med ryggen mot hunden. Nu fattade Freddie ingenting och jag fick vissla visa med armarna men först när jag sa Freddie så kom han och sprang rakt förbi. 3:e vändan kom det en godisskål in i bilden som störning. Det här kände Freddie igen som tränat på exterbelöning hela veckan. Men tji fick han, det var matte man skulle springa till och jag fick rya i med ett nej. Sista gången så stod jag med ryggen mot och skålen som störning. Nu tyckte nog Freddie att det var bäst att sitta kvar när allt var så konstig men till slut kom han farande utan att passera skålen.
Vi hade lite tid kvar så vi testade att gå utom synhåll och kalla in. Alla påstod att min pipa inte hördes. Kanske är det därför inte Sabina kommer när jag visslar på avstånd ;-). Jaja jag får väl gå hem och träna på att blåsa hårt.
Nu var Freddie ganska slut i huvudet så det var skönt att gå tillbaka och varva ner. Matte var också trött. Kände mig inte helt klar i kolan då jag inte fått i mig så mycket mat senaste dagarna. Tur att husse var med och var chaufför.

Spår men ingen tävling!

Här ligger jag och har just börjat återhämta mig från en gräslig magsjuka istället för att vara med på tävlingen som Fransan och Jessi ordnat. Typiskt och jag är grymt besviken, jag hade verkligen sett fram mot det. Turligt nog så fick jag följa med Jessi och Fransan på spårträning i torsdags. Det gjorde att hundarna var trötta och nöjde sig med att ligga och sova hela dagen igår när matte var dålig. Det är lustigt vad några korta spår kan ta på krafterna.
Vi träffades i Ågesta och Freddie fick börja. Jag tog bollen för att han skulle få motivation. Med hjälp av Jessi la jag ett ca 40 m långt rakt spår i gräset med bollen på slutet. Freddie han satt bara och skaka när jag skulle hämta honom. Bollen var nog lite väl häftig som mål. Som den retriever han är satt han och vänta på kommando, meningen är ju att hunden själv ska börja undersöka spåret. Jag fick peta lite och då nosa han men kasta sig sedan mot bollen. Varför ska man hålla på att nosa sig fram när man kan söka. Och varje gång Freddie blev stoppad i kopplet så stanna han och vänta på kommando igen. När vi väl kom fram sprang han rakt över bollen och fick leta sig tillbaka. Freddie fick vila medan Olivia och Tindra spårade. Oj va kul det var att se Tindra, hon är verkligen duktig. Och lilla Olivia såg ut att kunna spåra hur långt som helst.
Sabina fick spåra ungefär samma som Freddie men med en burk leverpastej på slutet. Hon vänta såklart också på kommando men är van vid "spår" efter viltspåret så hon fatta vad hon skulle göra. Hon är också mer sansad och koncenterad. Freddie fick göra ett nytt spår med godisburken på slutet och nu gick det bättre. Tyvärr hade jag gått tillbaka för nära så han växlade över till det spåret en gång. Helt klart är det bättre att använda något mindre laddat föremål för Freddie. Det här var jättekul och det måste vi fortsätta med. Jag tror också det är bra för Freddie att få arbeta med huvudet med något som inte har med jakten att göra. Tack för all hjälp och inspiration Fransan och Jessi!

Ett erkännande!

Jag ska göra ett erkännande. Jag tycker det är ganska tråkigt att träna hund. Varför jag ändå gör det är för att jag tycker det är kul när jag lyckas få fram ett moment eller lyckas lära hunden något. Det är resultatet som är det viktiga. Det här gör att jag alltid måste ha mål för att tvinga mig själv till att träna regelbundet. Igår fick jag en insikt om att själva träningen faktiskt också kan vara kul. Det här med klickerträning har fått mig att helt ändra inställning. På väg hem i bilen kom jag på mig själv med att planera för när jag kunde komma ut och träna nästa gång och om jag inte kunde klämma in något inomhuspass när jag kom hem. Så har jag aldrig tänkt förut.

Den stora förändringen kom i att jag fick det braiga tipset från Jessi att kela med Fredie närhan har bollen. Det här testa jag igår på klickerkursen och helt plötsligt kunde jag använda bollen till belöning och fick fram en mycket mer arbetsvillig hund som verlkigen kämpade för sin belöning. Godis är ju gott tycker Freddie om man inte har något roligare för sig. Men jag har varit rädd att använda bollen då det tar sådan tid och så mycket arbete att få tillbaka den. Men genom att jag lekte och kela med Freddie närhan hade bollen så blev det en gemensam lek istället för att Freddie springer runt och roar sig på egen hand. Sedan kunde jag få bollen genom att byta med godis utan problem. Det blev till och med så att Freddie ville ge mig bollen så att vi kunde fortsätta leken. Det här var det stora framsteget igår.

Det vi tränade på kursen var att vi skulle börja med ingångar. Detta får man till genom att hunden följer fingret som en nostarget. Nu har jag precis lyckats få Freddie att dutta med nosen på fingret eller stickan så att göra ingångar var inte att tänka på. Men jag jobbade med nortarget istället och bollbelöning så att Freddie inte skulle fixera sig vid att tro att jag hade godis i handen. Det gick bra och det är bara att jobba vidare. Vi skulle också träna bakdelskontroll men det kräver att hunden har ett stabilt stå vilket Freddie inte har. Så vi träna på det. Bäst gick det när jag körde externbelöning men då måste jag ha någon som snabbt fyller skålen och som tar bort den om Freddie tjyvar. Det blev riktigt bra flyt där Freddie kom och ställde sig, fick jaa, rusa tillbaka och ställde sig, fick jaa osv. När jag sedan tränade själv använde jag bollen men då blir det inte lika många repititioner och man når inte resultatet lika snabbt. Freddie var ganska färdig efter all bolllek och jag tror faktiskt jag lyckades trötta ut honom rejält. Han fick pusta en stund innan jag tog in honom i bilen igen.
Nästa gång ska vi fått ordning i våra mappar. Så det blir kampanj på stå för vår del och så får vi jobba med framförmappen. Vi skulle också tänka ut någon grundfärdighet vi vill jobba med som Maria inte tagit upp. Jag funderar på doggi-zen eller spår.
Appropå spår så ska vi vara med på spårträningen ikväll. Oj vad det ska bli skoj. Längtar redan.

Träning på Tyresö BK

Igår smet jag tidigt från jobbet så att jag skulle kunna vara med på tisdagsträningen. Båda hundarna behöver träna så jag kände att det var nödvändigt. Tur att jag har en snäll chef :-). Som vanligt så blir det mycket stökigare med transporten fram till planen när båda är med men jag upplevde det nog som att Freddie var värst. Han vill nosa överallt och markera så klart. Vi mötte 2 hundar på vägen och Freddie höll sig lugn och tog kontakt, jippie vilken framgång. På planen var det endast Fransan, Jessi och Johanna så det var en lugn början. Men det droppade in flera ganska snart så det blev rätt trångt. Jag hade gjort upp en plan.

Freddie:
-Gå till figurant
-Externbelöning
-Target

Sabina:
-Fot med externbelöning
-Hopp
-Inkallning med ställande

Sedan bytte jag hund mellan momenten. Sabina var jätteduktig med fotgåendet och gick perfekt vid sidan och gjorde en snygg högerhalt. Tänk vad bra det går när man är tydlig. Det här med externbelöning funkar verkligen bra på henne och är perfekt för tävling. Hoppet började jag med att sätta Sabina i utgångsposition för återhoppet och sa sitt. Sen fick hon hopp när hon satt kvar. Jag fick göra om en gång eftersom hon la sig på sitt. Sen gjorde jag ett helt moment och det gick jättebra.
Sista passet körde jag inkallningen och första gången tog Sabina väl många steg så jag gick emot henne och vi började om. Nästa gång gick det bättre och jag stoppade där. Avsluta kvällen med en platsliggning eftersom den är gemensam vaje tisdag. Sabina låg i 3 minuter men när jag inte satte henne upp direkt så gjorde hon det själv. Så jag fick lägga henne och gå tillbaka till gömslet. Nu gick det bättre.

Freddie fick börja med hälsaträning när jag ändå hade Fransan till hjälp. Han var jätteduktig och nästa steg får bli att figuranten får hälsa på Freddie. Sedan skulle vi köra gå till figurant genom hinder. Freddie var helspattig och började apportera hinderplankorna som låg vid sidan. Vi fick fram några bra repititioner i alla fall.
Nästa pass körde jag lite stadga och höll på och hoppa omkring, oj va svårt det var att sitta still. Jag fick dämpa mig lite så gick det bättre. Testa att lugnt ta fram bollen och det grejade Freddie. Han fick den som belöning. Sedan träna vi externbelöning och jag krävde bara ögonkontakt för att han skulle få gå. Han gillar verkligen att få springa till skålen och kommer sedan direkt tillbaka till mig för att få en ny channs. Sista passet skulle jag träna target och kasta boll till Freddie som belöning. Jag satte fast honom och la ut mattan. Freddie flög till mattan satte tassarna på och jag hann klicka och få iväg bollen. Det var han inte beredd på och så var det mörkt så det blev inte så bra. Andra gången ville han inte gå till mattan och tvärvände när jag försökte förbereda att ta upp bollen ur fickan, han hade liksom ögon i nacken. Men han satte tassarna på mattan och fick bollen. Sen lekte vi byta boll och jag fick tips av Jessi att kela mycket med Freddie när han har bollen i munnen. Det funkade jättebra och så ska vi träna. Vi bestämde att testa fyrklövern på Freddie på lördag efter tävlingen. Det blev ett effektivt träningspass och jag tycker vi hann med mycket. Freddie var duktig som låg uppbunden alldeles själv när vi körde platsliggningen. Han hade gnytt lite men inget farligt.

I morse hade vi ett kort pass igen. Det gäller att utnyttja tiden. Freddie fick träna ligg med externbelöning och stimuluskontroll på sitt. Gick jättebra. Sabina fick träna fot med externbelöning, inkallning med ställande och externbelöning (gick jättebra) och apportgrepp. Jag får fortfarande bara belöna upplyftandet för annars börjar hon tugga. Nu är det 2 trötta hundar som ligger i varsin soffhörna och sover. Perfekt då jag ska ha telefonmöte.

Vilodagar

Vi har haft paus i träningen. Tyckte det behövdes efter förra veckans aktivitet. Själv har jag väl inte varit på topp heller med en förkylning som kommer och går. Men idag måste jag träna Freddie lite inför kursen imorgon och så köra lite lydnad med Sabina inför lördag då vi ska på inofficiell tävling som Fransan och Jessi ordnat. Det ska bli jätteskoj. Sabina och jag ska tävla i Lk 2.

Andjaktspremiär

Direkt efter kursen åkte jag och Sabina ner till Länghem för att vara med på vår första andjakt. Det var en dryg resa med mörkerkörning på regniga, krokiga vägar. Väl framme hade Jill och Peter gjort upp eld och ställt öl på kylning. Dessutom hade dom varit gulliga och ta med sig Freddie ner. Tack snälla för allt besvär. Frukost var inhandlad så inte heller det behövde jag tänka på. Det var Freddies uppfödare Mia och Thomas som bjudit in oss och det var ingen strikt köpjakt så jag behövde inte vara nervös för om Sabina inte skötte sig. Och det var tur det visade det sig. Vi åkte till första sjön och Sabina var ivrig. Vi satt bakom vår skytt och Sabina satt tyst och uppmärksam i regnet. Men dom fick inte änderna på vingarna så vi åkte till nästa sjö. Samma sak där. Skytten tyckte nog att man var ganska knäpp som åkte ända från Stockholm för att stå i hällregn och glo på simmande änder. Men jag tyckte det var utmärkt träning och kul att se hur det går till. Nu inser man hur viktigt det är att träna passivitet och passivitet på riktigt. Hur ofta står man rätt upp och ner en halvtimme och kräver att hunden ska sitta tyst och stilla hela tiden. Tredje sjön blev det mer action. Ganska snabbt sköt Thomas en and som hamnade på lagom avstånd för Sabina. Jag skicka henne men hon våga sig inte ända ut på sjön efter terrängbyte från den vattenskjuka marken. Jag kallade in och gick med henne så avståndet blev ca 25 m. Skicka på ett linjetag och Sabina sprang ut rakt och fint. Men väl framme försökte hon ta anden men gav upp och kom tillbaka. Skicka om och försökte med lock och pock men det gick inte. Först så kände man att det var otroligt häftigt att Sabina skulla apportera sin första skjutna and men det byttes till en brännande besvikelse. Tårarna kom och jag stövlade ut och hämtade Sabina och det blev en arg promenad tillbaka till bilen. Hon åkte in och Freddie fick komma ut. för att markera så tog jag med honom mot platsen där vi kom ifrån. Vi tränade fotgående medan det pangade och Freddie var riktigt duktig. Vi gick tillbaka och stod och titta och träna kontakt. Freddie blev väldigt upphetsad av att se änder flyta och hundar springa men det gick fint att få kontakt med honom. Vi träna lite klickerövningar i att inte ta godiset och lite sitt och ligg. Är nöjd med hur han skötte sig. Sabina är jag inte nöjd med och det är bara att lägga ner apporteringen med henne. Visst kan vi göra saker för skojs skull men mer blir det inte. Jaktledaren bjöd på lunch och sen åkte vi tillbaka till stugan. Efter en dusch åkte jag hem. Det var en tung resa men det var nästan ingen trafik och jag kom hem på 4 1/2 timme. Jag var egentligen bjuden på middag hos Thomas och Mia men det var skönt att få sova i sin egen säng.

Tävlingslydnadskurs med Svartbergarna

Så blev det äntligen av. I 2 år har jag försökt komma med på en av Niina och Kenth Svartbergs tävlingslydnadskurser så det var med stor spänning jag åkte hemmifrån i torsdagsmorse. Lite kul också att bara åka iväg med Sabina. Det var ett tag sedan det bara var vi 2.
Kursen började med sedvanlig presentation och vi fick berätta om våra erfarenheter och hundar. Sedan delades vi in i grupper och fick reda på hur kursen var uppbyggd. Jag hade förväntat mig att Niina och Kenth lagt upp kursen men så var det inte. Vi var 6 i varje grupp och vi fick en kvart per pass var. Då fick vi själva välja vad vi ville jobba med och de andra tittade på. Efter lite funderande så valde jag att börja med fotgåendet eftersom det inte funkar så bra. Oj va nervöst det var när jag skulle visa hur det såg ut. Jag var nog rätt hafsig i svängar och halter. Niina tyckte att jag inte visade Sabina när hon gjorde fel och därför visste hon inte riktigt vad jag förväntade mig av henne. Ja det man inte jobbar med korrigeringar så måste man ha ett annat sätt att "tala om" för hunden när det bloir fel. Det visade sig vara problemet med Freddie också. Niina tyckte man kunde ha en felharrang som man sa när man inte var nöjd och så skulle man avbryta direkt och göra om. Hunden ska lära sig att när jag är tyst är jag nöjd. Mycket klokt om man ska tävla. Så jag fick rådet att träna mycket på ett delmoment i taget och få alla bra innan jag började sätta ihop dom igen. Och så ska jag inte bara belöna i halterna.

Nästa pass valde jag att börja med vittringsapporteringen. Den har jag inte alls gjort tidigare och jag ville ha bra tips på hur man lär in det på bästa sätt. Niina hade en metod där man lär hunden att direkt sätta på nosen när den kommer fram till pinnarna. Detta gör man med hjälp av godis. Det gick jättebra och vi kunde avancera ganska snabbt. Nu ska här tränas och tränas.

Sista passet för dagen och för Niina ville jag ha hjälp med apporteringen. Tänkte först att vi tränar ju de tpå vårt vis enligt FAnny Gotts artikell i Canis men det kunde vara kul att se vad Niina hade för lösning på Sabinas tugg. Eftersom Sabina inte har problem med gripandet tyckte Niina att vi kunde testa en annan metod där apporten inte blev så viktig. Den fick ligga på marken och så belöna jag med varsågod och kasta godis när hon lyfte upp apporten. Det här funka bra så långt men jag får väl se hur jag kan avancera.

Dagen avslutades med eftersnack och en föreläsning hur man ska träna tävlingsmässigt. Oj va många bra tips vi fick. Det drog över tiden och inte förrän klockan närmade sig 6 åkte vi iväg till vandrarhemmet i Gimo. Det var ett trevligt vandrarhem, stora rum och rätt nyrenoverat.

Dag 2 körde vi igång på planerna direkt. Vår grupp hade Kenth. Jag kände att jag hade lite idétorka men efter lite snack med de andra i gruppen valde jag fjärrdirigering med ståväxlingarna. Här blev det massor med tips om hur man ska tänka, träna in, tekniker och hur man använder handtecknen. Jag måste ha sett ut som en fågelholk till slut av allt bra jag bombarderades med. Oj vilken häftig upplevelse. Andra passet tog jag fotgåendet igen men valde vinklingen att Sabina är ojämn och lite okoncentrerad bitvis. Här valde Kenth att belöna med externbelöning och en skål godis. Går hon fint så blir det varsågod, går hon fel så börjar vi om och så utöka längden. Det här gick jättebra. Tredje passet som egentligen var mitt sista stod jag i valet och kvalet men valde till sist inkallning med läggande. JAg fick gå baklänges och locka på Sabina, kommendera ligg och kasta godis. Även här kunde vi gå frammåt ganska snart och under kvarten fick vi tll flera lägganden under gallop. Kenth tyckte att Sabina var en fantastisk hund som kunde sortera så bra. Trots att hon älskar sin godisbelöning så kan hon ändå koncentrera sig på sin uppgift. JAg hade arbetat upp en bra grund. Det var roligt att höra. Till sist fick jag ett bonuspass och kunde få hjälp med rutan. Vi använde godisskålen igen som mer och mer doldes. Sabina hade bra koll på konerna och sprang rätt alla gånger utom en då hon sprang fram till en kon istället.
Nu har man verkligen saker att jobba med för lång tid frammåt. Både Niina och Kenth är suveräna på att förklara, tänka frammåt och stötta en att göra rätt. Jag har också lärt mig massor av att titta på de andra förarna och deras hundar. Och jag känner att vi är nog inte så tokiga i alla fall.
Dagen avslutades med att Kenth berättade om belöningsstrategier och hur man bygger upp hunden för att klara en tävling på en belöning. Mycket intressant. Jag har visserligen hört mycket förrut på hans föreläsning men nu hade man mer möjlighet att ställa frågor och diskutera.
Det här var väl använda 2 dagar och jag ska försöka komma med på en kurs igen i vår så att man kan jobba med det som säkert då har uppstått. Ka nockså tänka mig att ta med Freddie också.

GF kurs tillfälle 4

Idag stog följande på schemat:
-Externbelöning
-Greppa
-Stimuluskontroll

Vi var ute i god tid och som straff regnade det så jag fick sitta i bilen istället för att ta en promenad med Freddie. Jag berättade hur det gått för oss i veckan och problemen med att Freddie envisas med att apportera musmattan när avståndet ökar. Fick tipset att kasta bollen TILL Freddie istället för att han ska springa till mig. Det måste jag testa. Sedan förklara Maria hur vi skulle träna in avståndsbelöningen. Först skulle vi välja ett ord som vi inte förknippat med nej. Jag valde Jaa! Det brukar vi använda för att skicka och har aldrig sagt nej i samband med detta. Vi fick jobba i par och jag fick jobba med löpande Perlas matte. Vi tog ut Freddie som blev alldeles exalterad och apporterade skålen. Jag tror inte han märkte att det låg en godis i skålen, knäpp hund. Het klart förstod han ordet men när vi la in att Freddie måste titta på mig så lugnade han sig. Andra passet la jag till att han skulle bjuda något beteende och det blev ligg. Det gick jättebra.
Nästa pass var det att greppa och alla andra hundar hade stora problem att överhuvud taget intressera sig för apportobjektet. Så Maria tipsa och fick alla hundar att bjuda att öppna munnen någon gång i alla fall. Vi ska också använda olika objekt och behöver inte använda dummy eller apportbock innan vi fått ett bra beteende. Freddie hade då inga problem med intresset. Jag valde först en tennisboll i form av en pinne (ja de tlåter konstigt men så såg den ut). Den ville inte Freddie greppa så fint som han gör med dummyn så jag fick backa flera steg. Jag fick tipset om att inte bry mig om att ta objektet efter klicket utan koncentrera mig på belöningen. Då gick det mycket bättre men Freddie tuggade på "bollen". Böt till en sko istället och fick riktigt fina hållanden i flera sekunder. Jag ska testa att utöka tiden han håller innan jag klickar.
Till sist var det stimuluskontroll. Man ska lära hunden ett kommandoord för ett beteende genom att säga det när hunden utför det. JAg kände att jag inte hade något beteende som var tillräckligt bra. Sitt är halvdant nu och blir halvligg. Så Maria hjälpte mig att få fram ett snyggt sitt. Jag står och väntar istället för att bara vända mig om när Freddie gör fel och sedan direkt ge honom en ny channs. Nu fick jag riktigt snygga och snabba sitt som jag kunde sätta KO på. Men Freddie börja bli trött i huvudet så han fick hoppa in i bilen och äta sin middag.
Det var en rikigt bra lektion idag och jag fick hjälp med lösningar på många problem. Men Freddie är en riktig clown och helt galen emellanåt.

Freddie tackar för hälsningarna!

Freddie fick nog en rätt bra födelsedag trots att matte var förkyld och inte riktigt orkade fira. Först fick han göra ett godissök i skogen som han älskar. Sedan så la jag ut en dummy i hallen och skickade Freddie på ett linjetag från köket. Det är tur att det är klinker på golvet för Freddie rivstartade med 2-3 språng utan att komma någon vart. Sen dundra han rätt in i toadörren när han inte hann stanna, plocka upp dummyn och så full fart tillbaka till mig och rätt in i mina händer. Han var jätteduktig med aldeles uppvarvard efteråt så det var nog ingen bra övning. Fasen här har man ju sett på film hur det tränas avlämningar hemma och det ser så lungt och fint ut. Efter tips från coachen (Anita) så lägger vi ner sådana övningar. Ibland känns det rätt frustrerande att man aldrig kan träna ens enkla apporteringsövningar. Freddie är ju så duktig och tycker det är kul. Men då får jag intalla mig att han kan det där redan och att vi inte behöver träna. Tur att Jill brukar få mig på bättre tankar också. Det är skönt med träningskompisar som drar i bromsen och som man kan diskutera med.
Jill och Peter hade föresten träffat Freddies brorsa Målle när dom var på mentaltest. Det ska bli intressant att höra vad resultatet blev för Målle. Eizor hade fått fina poäng och det är kul. Peter har dessutom lyckats att slutföra sin jägarexamen. Grattis till honom. Själv hoppade jag över då förkylningen däckat mig totalt.
För att återgå till födelsedagen då så firades det med lammbringa till middag. Det uppskattades.
I morgon åker jag och Sabina på lydnadskurs för Niina och Kenneth Svartberg. Det ska bli riktigt kul och spännande. Dom håller till i Alunda så vi kommer övernatta där. Freddie kommer få följa med husse till jobbet för första gången. Det kommer säkert gå jättebra. Sen på fredag susar Sabina och jag ner till Freddies uppfödare i Länghem för att vara med på våran livs första andjakt. Det ska bli riktigt spännande. Inte för att jag tror Sabina kommer att göra några stora insattser men hon kanske blir lite peppad. Framförallt får jag lära mig hur det går till och vad man ska tänka på i framtida träning. Men innan allt detta kuligt ska Freddie och jag gå på kurs ikväll. Det är klickerträning igen och vi ska lära oss externbelöning.

Freddie fyller 1 år idag!

Vilken glömsk matte. Freddie fyller ju ett år idag. OCh detta har vi inte firat alls. Han ska få en riktig smaskmiddag i alla fall. Då är det kanske på sin plats med en liten sumering av vårat första år tillsammans.
Freddie har hela tiden varit väldigt lätt att ha att göra med. Han lyssnar och lyder bra och är mån om att vara till lags. Ha är lätt att lugna ner när han varvar upp sig. Vad jag har haft svårt med är hans extrema föremålsintresse. Jag har faktiskt aldrig sett på maken. Med tanke på att brorsan Målle är snäppet värre så är jag väldigt tacksam att uppfödaren Mia gjorde det val hon gjorde. Det har inte varit en helt lätt resa och vi har mycket kvar. Jag är övertygad om att bara jag får kontroll på föremålsintresset så kommer han bli en mycket duktig hund som kan ligga i och jobba länge.
Vi tränar dirigeringar med matskålar och ibland lägger jag ut bollar. Det är mycket stadga men också det här med klicker där Freddie för använda hjärnan mycke toch räkna ut själv vad han ska göra för att få belöningen. Det är nyttigt för honom och jag har också börjat lägga in att han måste behärska sig för att få belöningen. Belöningen kan vara arbete, godis, dragkamp eller att jag kastar en boll. Bollbelöningen är jag sparsam med, den kommer bara fram i speciella ögonblick. Igår gjorde vi ett framsteg i apporteringsträningen. Freddie kunde sitta med dummyn i munnen utan att tugga och komma med den på inkallning. Jag blir så glad.
Freddie kan gå fot längre sträckor hemma och kortare på sökiga platser. Han kommer som ett skott på inkallning och kan sitta och vänta på ett stanna kvar. Det går bra att binda upp honom medan jag jobbar med Sabina och det är väldigt skönt. Freddie börjar kunna sova på mornarna en liten stund längre i alla fall. Oftast är det nog blåsan som är full. Ja Freddie börjar bli en riktig hund och jag börjar få kontroll på honom. Vi fortsätter som hitills så får vi hoppas att jag inte förivrar mig och gör något korkat.

Jaktlydnadskurs med Anita Norrblom

Idag har vi börjat på vår jaktlydnadskurs med Anita Norrblom, Freddie och jag. Det är en kurs jag riktigt längtat efter och det var precis så bra som jag förväntat mig. Egentligen gjorde vi inga avancerade övningar men allt var väldigt väl avvägt och Anita är en suverän pedagog. Jag kom lite tidigare för det gick fortare än jag trodde att åka. Anita rastade Jörgens nytillskott, taxvalpen Valsa 9 veckor. Oj va söt hon var. Någon gång i livet måste jag ha en tax.
När alla kommit satte vi oss och pratade. Först fick vi presentera oss och våra hundar. Det var hälften Thorsvihundar och hälften andra. Efter det gick vi bort till ett mindre blåsigt ställe för att träna stadga. Alla hundarna var jätteduktiga men när Anita kastade upp en dummy kunde inte Freddie hålla sig. Men tredje gången satt han faktiskt kvar. Anita gick också runt och hälsade på oss och då skulle hundarna sitta. Det gick också bra vilket förvånade mig. Vi fick i läxa att träna på det. Efter lite fika och prat så förklarade Anita hur hon tränar fotgåendet med lite lockande och lite lätt koppelryck. Nu stämmer inte det med klickerträning så vi fortsatte på vårt sätt och Freddie gick fint fot ändå. Det ska vi också träna mycket på och sträcka ut sträckan som hunden ska kunna gå fot. Sista momentet var inkallning och nu började många hundar bli trötta i huvudet, det märktes. Freddie skötte sig galant, kom snabbt och gick att sätta direkt efter så jag kunde sätta på kopplet.
Vi gick tillbaka till bilarna för att lugna ner hundarna och prata lite till. Anita berömde flera gånger mig för att jag fått så bra ordning på Freddie. Det var som en annan hund sa hon, jämfört med hur han var i juni när vi träfades senast. Sådana ord värmer mycket och jag kände mig riktigt nöjd och glad när jag åkte hem. Man ser inte alltid själv framstegen man gör så därför är det extra kul när andra uppmärksammar dom. Nu har vi massor att träna på och det är tur det är 2 veckor till nästa gång.