FART

FART, det är labradorklubbens funktionella test av retrivern som apportör. Jill och jag åkte igår iväg till Håkan och Karina som är dom som tagit fram testet i sammarbete med LRK. Tester är fortfarande under utvärdering och utveckling men man kan ändå använda för att se vad man har i snöret och vad man ska tänka på i den framtida träningen. Resultatet för Freddie var inte så upplyftande men jag ska ta det från början.
Det började med att testa den sociala förmågan och Karina gick iväg med Freddie i kopplet efter att han fått hälsa. Freddie älskar människor så det var inga problem. Han var inte heller överdrivet fjäskig vilket inte heller är bra, helt lagom alltså. Däremot gillade han inte att bli hanterad och det var ingen överaskning det heller. Utan förvarning kastade Karina iväg en dummy för att kolla apporteringslusten och den var det inget fel på. Nästa moment var problemlösning och föremåslintresse. En bur var uppstäld med 3 ingångar, en stor rakt fram, en smal längst bak och så ett kryphål under staketet vid ena sidan. Först så kastades dummyn in i buren med alla ingångar öppna. Freddie tog stora vägen in men pressa sig ut under staketet, tokhund. Det här gjordes om, helt onödigt enligt mig men alla hundar ska testas på samma sätt. Sen stängdes den stora öppningen. Freddie tvekade inte utan tog staketvägen både in och ut, utan att tveka det minsta. Sen stängdes även den och då sprang han direkt genom den bakre. Till sist så öppnades allt igen och då sprang Freddie rätt igenom. Freddie har alltså en förmåga att redan när han sitter och tittar så löser han problemet. Det tyder på en fantastisk problemlösningsförmåga och att han oerhört snabbt uppfattar situationer. Bättre kan det inte bli enligt Håkan. MEN han gasar upp sig något fruktansvärt och det kommer ut i tugg på dummiesarna och här börjar varningsklockorna ringa. Det är hans stora bytesintresse som driver honom men som också gasar upp honom.

Nu var det dags för ännumer belastning med haren. Freddie fattade snabbt att något skulle hända och sprang upp och mötte haren, kastar sig efter och gör en volt i luften. Han fick sedan springa och hämta den och var då lite osäker till att börja med men kom snart springande med sitt byte. Det här skulle han behålla själv. När jag lyckats fånga in honom så gjorde vi om. Nu visste Freddie precis vad det handlade om och stog och kampskallade åt det håll haren skulle komma ifrån. Samma sak igen men nu höll Håkan emot när han skulle ta haren. Det blev en rejäl kamp som slutade i att Freddie la sig ner och tuggade på bytet. Håkan såg det som en överslagshandling, det kan det nog vara men i kombination med att haren var fylld av tennisbollar, Freddies favoritbelöning. Det är min tolkning. OJ! va Håkans kommentar.

Vi gick vidare till gropen. En korg var nedgrävd i marken och täckt med granris. Först fick Freddie hämta en vanlig markering i området. Sedan så gömde Håkan den i gropen. Det var inga som helst problem för Freddie, han dök ner direkt. Sen så lotsades Håkan lägga mer dummyn för att se hur han kunde ligga kvar och jobba. Han höll först på att vittra in med dummyn och gned en stubbe bredvid gropen med dummyn. Freddie han leta och leta, fråga och leta. Till slut börja han lukta på roten och försökte få med sig den. När han inte lyckades börja han tugga på stubben. Också en överslagshandling. Till sist smög Håkan ut dummyn så Freddie fick lyckas.

Till sist skulle vi kolla dådkraften med hjälp av en halvfigur på en släde som sakta drogs frammåt. Till att börja med så brydde sig inte Freddie alls. Han kolla lite men vände sedan allt ryggen. Först när den kom nära så börja han skälla och morra. När den stanna så vände han den ryggen igen. Jag stod kvar och till slut så gick Freddie fram och nosa på gubben. Han avreagerade väldigt snabbt men vi fick gå förbi gubben många gånger innan Håkan var nöjd. Så var testet slut. Och resultatet rätt snopet och oväntat.

Det är väldigt mycket hund. För mycket för jakten. Eftersom jakten är okontrollerad så spelar det ingen roll hur länge jag väntar med att träna eller försöker haubitera bort hans föremåslintresse. Han kommer gå igång i alla fall och det krävs mycket skicklig hantering för att han ska klara av en jakt med allt vad det innebär. Han var mycket väl hanterad hitills och hade jag inte tagit det så lugnt med honom så hade han exploderat enligt Karina och Håkan. Det är sådana här hundar som blir problemhundar. Däremot kan han bli en utmärkt narkotikahund då han går genom eld och vatten för sitt byte. Det här var inte kul att höra. Det jag kan göra är att träna bruks och lydnad, där har han alla förutsättningar att bli en topphund. Men det är ju jakten jag vill köra. Jag kan säga att jag var väldigt nere i skoskaften när vi åkte hem. Jag har 3 alternativ som jag ser det.
1. Sälj Freddie till polisen och köp en ny hund
2. Strunta i jakten och börj amed bruks istället
3. Ge mig sjutton på att jag ska överbevisa expertisen och träna Freddie med mina metoder.

Dom som känner mig kan nog gissa vartåt det lutar, jag är en envis jäkel och jag kan inte tänka mig att sälja min lilla hund. SÅ viktig är inte jakten. Jag har inte bestämt mig ännu men det lutar nog åt att jag ger det hela ett halvår. Fortsätter på den linje jag är inne på och ser om det ger resultat. Sedan får jag se hur jag gör.

Stora överaskningen för dagen stod Eizor för. Oj vilken härlig hund han är och så välbalanserad. Nu ska du BARA få till lydnaden Jill ;-).