Andjaktspremiär
Direkt efter kursen åkte jag och Sabina ner till Länghem för att vara med på vår första andjakt. Det var en dryg resa med mörkerkörning på regniga, krokiga vägar. Väl framme hade Jill och Peter gjort upp eld och ställt öl på kylning. Dessutom hade dom varit gulliga och ta med sig Freddie ner. Tack snälla för allt besvär. Frukost var inhandlad så inte heller det behövde jag tänka på. Det var Freddies uppfödare Mia och Thomas som bjudit in oss och det var ingen strikt köpjakt så jag behövde inte vara nervös för om Sabina inte skötte sig. Och det var tur det visade det sig. Vi åkte till första sjön och Sabina var ivrig. Vi satt bakom vår skytt och Sabina satt tyst och uppmärksam i regnet. Men dom fick inte änderna på vingarna så vi åkte till nästa sjö. Samma sak där. Skytten tyckte nog att man var ganska knäpp som åkte ända från Stockholm för att stå i hällregn och glo på simmande änder. Men jag tyckte det var utmärkt träning och kul att se hur det går till. Nu inser man hur viktigt det är att träna passivitet och passivitet på riktigt. Hur ofta står man rätt upp och ner en halvtimme och kräver att hunden ska sitta tyst och stilla hela tiden. Tredje sjön blev det mer action. Ganska snabbt sköt Thomas en and som hamnade på lagom avstånd för Sabina. Jag skicka henne men hon våga sig inte ända ut på sjön efter terrängbyte från den vattenskjuka marken. Jag kallade in och gick med henne så avståndet blev ca 25 m. Skicka på ett linjetag och Sabina sprang ut rakt och fint. Men väl framme försökte hon ta anden men gav upp och kom tillbaka. Skicka om och försökte med lock och pock men det gick inte. Först så kände man att det var otroligt häftigt att Sabina skulla apportera sin första skjutna and men det byttes till en brännande besvikelse. Tårarna kom och jag stövlade ut och hämtade Sabina och det blev en arg promenad tillbaka till bilen. Hon åkte in och Freddie fick komma ut. för att markera så tog jag med honom mot platsen där vi kom ifrån. Vi tränade fotgående medan det pangade och Freddie var riktigt duktig. Vi gick tillbaka och stod och titta och träna kontakt. Freddie blev väldigt upphetsad av att se änder flyta och hundar springa men det gick fint att få kontakt med honom. Vi träna lite klickerövningar i att inte ta godiset och lite sitt och ligg. Är nöjd med hur han skötte sig. Sabina är jag inte nöjd med och det är bara att lägga ner apporteringen med henne. Visst kan vi göra saker för skojs skull men mer blir det inte. Jaktledaren bjöd på lunch och sen åkte vi tillbaka till stugan. Efter en dusch åkte jag hem. Det var en tung resa men det var nästan ingen trafik och jag kom hem på 4 1/2 timme. Jag var egentligen bjuden på middag hos Thomas och Mia men det var skönt att få sova i sin egen säng.
2 Comments:
At 1:40 PM, Anonymous said…
I bland känns det tungt och man undrar varför man inte bara går på promenader med sin hund eller gör något helt annat. Men så helt plötsligt trillar polletten ner hos hund o hundföraren, så blir det så där kul igen. Känner du igen det?
Sabina tycks ju vara en hejare på lydnad, njut av det (mina kan ju inte gå fot, hur kul är det?)! Nästa gång du blir bjuden på en andjakt så får du ta med dig Freddie. Det blir nog en annan upplevelse.
Vi ses på Anitas träning på söndag/Agnetha
At 12:49 AM, Tina said…
Helt rätt Agnetha och om man inte prövar får man aldrig veta.
Längtar till söndag!
Tina
Post a Comment
<< Home