Spår men ingen tävling!

Här ligger jag och har just börjat återhämta mig från en gräslig magsjuka istället för att vara med på tävlingen som Fransan och Jessi ordnat. Typiskt och jag är grymt besviken, jag hade verkligen sett fram mot det. Turligt nog så fick jag följa med Jessi och Fransan på spårträning i torsdags. Det gjorde att hundarna var trötta och nöjde sig med att ligga och sova hela dagen igår när matte var dålig. Det är lustigt vad några korta spår kan ta på krafterna.
Vi träffades i Ågesta och Freddie fick börja. Jag tog bollen för att han skulle få motivation. Med hjälp av Jessi la jag ett ca 40 m långt rakt spår i gräset med bollen på slutet. Freddie han satt bara och skaka när jag skulle hämta honom. Bollen var nog lite väl häftig som mål. Som den retriever han är satt han och vänta på kommando, meningen är ju att hunden själv ska börja undersöka spåret. Jag fick peta lite och då nosa han men kasta sig sedan mot bollen. Varför ska man hålla på att nosa sig fram när man kan söka. Och varje gång Freddie blev stoppad i kopplet så stanna han och vänta på kommando igen. När vi väl kom fram sprang han rakt över bollen och fick leta sig tillbaka. Freddie fick vila medan Olivia och Tindra spårade. Oj va kul det var att se Tindra, hon är verkligen duktig. Och lilla Olivia såg ut att kunna spåra hur långt som helst.
Sabina fick spåra ungefär samma som Freddie men med en burk leverpastej på slutet. Hon vänta såklart också på kommando men är van vid "spår" efter viltspåret så hon fatta vad hon skulle göra. Hon är också mer sansad och koncenterad. Freddie fick göra ett nytt spår med godisburken på slutet och nu gick det bättre. Tyvärr hade jag gått tillbaka för nära så han växlade över till det spåret en gång. Helt klart är det bättre att använda något mindre laddat föremål för Freddie. Det här var jättekul och det måste vi fortsätta med. Jag tror också det är bra för Freddie att få arbeta med huvudet med något som inte har med jakten att göra. Tack för all hjälp och inspiration Fransan och Jessi!