Labradorerna Sabina & Freddie

Thursday, October 12, 2006

Ett erkännande!

Jag ska göra ett erkännande. Jag tycker det är ganska tråkigt att träna hund. Varför jag ändå gör det är för att jag tycker det är kul när jag lyckas få fram ett moment eller lyckas lära hunden något. Det är resultatet som är det viktiga. Det här gör att jag alltid måste ha mål för att tvinga mig själv till att träna regelbundet. Igår fick jag en insikt om att själva träningen faktiskt också kan vara kul. Det här med klickerträning har fått mig att helt ändra inställning. På väg hem i bilen kom jag på mig själv med att planera för när jag kunde komma ut och träna nästa gång och om jag inte kunde klämma in något inomhuspass när jag kom hem. Så har jag aldrig tänkt förut.

Den stora förändringen kom i att jag fick det braiga tipset från Jessi att kela med Fredie närhan har bollen. Det här testa jag igår på klickerkursen och helt plötsligt kunde jag använda bollen till belöning och fick fram en mycket mer arbetsvillig hund som verlkigen kämpade för sin belöning. Godis är ju gott tycker Freddie om man inte har något roligare för sig. Men jag har varit rädd att använda bollen då det tar sådan tid och så mycket arbete att få tillbaka den. Men genom att jag lekte och kela med Freddie närhan hade bollen så blev det en gemensam lek istället för att Freddie springer runt och roar sig på egen hand. Sedan kunde jag få bollen genom att byta med godis utan problem. Det blev till och med så att Freddie ville ge mig bollen så att vi kunde fortsätta leken. Det här var det stora framsteget igår.

Det vi tränade på kursen var att vi skulle börja med ingångar. Detta får man till genom att hunden följer fingret som en nostarget. Nu har jag precis lyckats få Freddie att dutta med nosen på fingret eller stickan så att göra ingångar var inte att tänka på. Men jag jobbade med nortarget istället och bollbelöning så att Freddie inte skulle fixera sig vid att tro att jag hade godis i handen. Det gick bra och det är bara att jobba vidare. Vi skulle också träna bakdelskontroll men det kräver att hunden har ett stabilt stå vilket Freddie inte har. Så vi träna på det. Bäst gick det när jag körde externbelöning men då måste jag ha någon som snabbt fyller skålen och som tar bort den om Freddie tjyvar. Det blev riktigt bra flyt där Freddie kom och ställde sig, fick jaa, rusa tillbaka och ställde sig, fick jaa osv. När jag sedan tränade själv använde jag bollen men då blir det inte lika många repititioner och man når inte resultatet lika snabbt. Freddie var ganska färdig efter all bolllek och jag tror faktiskt jag lyckades trötta ut honom rejält. Han fick pusta en stund innan jag tog in honom i bilen igen.
Nästa gång ska vi fått ordning i våra mappar. Så det blir kampanj på stå för vår del och så får vi jobba med framförmappen. Vi skulle också tänka ut någon grundfärdighet vi vill jobba med som Maria inte tagit upp. Jag funderar på doggi-zen eller spår.
Appropå spår så ska vi vara med på spårträningen ikväll. Oj vad det ska bli skoj. Längtar redan.

3 Comments:

  • At 5:35 AM, Anonymous Anonymous said…

    Det där tror jag inte ett dugg på. Jag har sett dig skratta när du tränar hund :o))) och då MÅSTE man tycka det är roligt!
    Visst är det ups and downs men du är ju duktig på att peppa och sporra andra men du ska, snart kommer det lite mer framgångar och resultat och då kommer det vara SKITKUL :o)
    Jättenyfiken på hur det gick på er spårträning igår!
    Ha en skön helg.
    Kram
    Jill

     
  • At 2:59 AM, Anonymous Anonymous said…

    Måste verkligen säga att det är kul att läsa att du tycker att den "nya" träningen är rolig och att det ger resultat. Doggie-zen är guld! Med en smart hund kan man komma en bra bit i jaktträningen med det. Se på vår guldgosse. Hans fotgående och stadga är byggd enbart på det. Han är grym på att gå fot och knallat har han bara gjort en gång i sitt liv med husse som då var helt grön. Självkontroll med positiva metoder!

    Lycka till vidare!
    Kram Nilla

     
  • At 5:09 AM, Blogger Tina said…

    Ja inte är det jättetrist, då hade jag lagt av för länge sedan.Men jag menar den här lite trista vardagsträningen och allt småpetande, det är jättkul nu. Och Nilla, du är en förebild med Fudge och jag hoppas även jag lyckas lika bra.
    Tina

     

Post a Comment

<< Home