Snabbträning

Igår kväll åkte jag till SSBK för att hämta mitt medlemskort och tog med mig Sabina. När jag fått mitt kort passa jag på att träna lite. Måndagkvällar verkar vara en bra tid för det var folktomt på planerna. Parkeringen var full men fiket tomt så jag undrar var alla var någonstans. Lite trist var det att jag bara fick kortet i handen med ett varsågod. Inget välkommen till klubben eller så. Ångrar lite att jag gick med där och inte i trevliga Tyresöklubben. Jag får väl ge det ett år och se.
Med Sabina var planen att köra igenom några moment tävlingsmässigt med externbelöning. Började med fotgåendet men oj va Sabina slarvar. Glömmer att sätta sig utan står upp i vissa halter. Jag fick "nolla" och göra om. Hon fick gå ett helt program innan hon fick hämta belöningen. Sedan gjorde vi ställandet och det gick bra men Sabina flytta lite på sig när jag gick tillbaka så jag gjorde om det med innan hon fick hämta belöning. Gjorde en tävlingsmässig inkallning med rätt avstånd och det blev jättesnyggt. Ett par steg bara men jag köper det. Annars var det full fart före och efter. Avsluta med hoppet där Sabina inte fick gå fram till hindret innan. Men hon utförde momentet fint ändå. Jag är riktigt nöjd. Till sist träna vi lite att greppa apporten utan tugg. Det funkar riktigt bra med externbelöningen och hon kunde hålla en liten stund helt utan tugg. Alltsom allt tog det här en timma från det jag åkte hemmifrån till jag kom hem igen. Det var inte så dumt faktiskt.
Imorse så blev det klicker träning i parken. Tränar Freddie i framförmappen och sitt och ligg går bra nu. Stå är det värre med och jag tog det sist vilket kanske var dumt. Får börja med det nästa gång. Jag vill i alla fall köra flera saker så han lär sig att byta beteende. Sabina fick träna stå och att backa. Hon fattar direkt den tjejen. Jobbar helt enligt boken. Fick henne att ta några steg rakt bakåt från mig utan problem. Hitta en bra artikel på klickerklok.se som kom med bra tips.
Till sist kommer här lite skryt. Freddie hade bajsat och jag satte hundarna som vanligt för att gå och plocka upp. Helt plötsligt ser jag i ögonvrån hur dom får svanhalsar och tittar i samma riktning som dom. Där skuttar en hare godmodigt fram 15 meter framför nosarna. Båda satt kvar och hade inte en tanke på att springa efter. Åh vad stolt och glad jag blev. Massor av beröm blev det.