Sista gången på jaktlydnadskursen

Idag var det 5:e och sista gången på jaktlydnadskursen. Först går man och längtar hela sommaren och så är det plötsligt slut. Tur att det är som Anita sa, bara en paus, för till våren drar vi igång igen. Freddie var idag så himla duktig, ja alla hundar är duktiga men han fick idag mitt hjärta att snörpa ihop av glädje. Första passet bestod av att gå på linje, stanna vid kast och så skulle vi förare turas om att hämta. Det här höll vi på med i nästan 50 minuter. Sista gången fick vi välja om hunden skulle få hämta och eftersom Freddie skötte sig så bra så fick han det. Han fick jobba en del för att hitta dummyn vilket var perfekt. Sen kom han raka vägen in till mig och med peppning från Anita gjorde jag som hemma i hallen och Freddie lämnade av snyggt och prydligt nästan helt utan tugg. Både Anita och jag fick hålla oss från att jubla högt men i alla fall jag kände hur tårarna brände av lycka. Ett riktigt hallelulja-moment! Att vi stog kvar i linjen verkade inte bekomma Freddie ett dugg. Efter detta var vi så nöjda med alla hundar att vi gick och fika. Efter fika så var det mer apportering på schemat. Vi fick stå med hunden vid kanten av ett sandag och så kastades en markering på andra sidan gropen. Freddie hade inga problem att lokalisera och hämta dummyn. Men när han kom in så fick han syn på högen av dummies som låg bakom oss men med ett pipigt nej och sedan efter tillsägelse från Anita ett mer basigt så kom han in fint med den dummyn också. När dom andra jobbade passa vi på att träna doggy-zen. Det blev en inkallningsövning också där vi skulle kalla in p åstig. På ena sidan stod resten av gruppen och på den andra så kastade Anita en dummy. Freddie tjyvade när jag satte pipan till munnen och efter omtag kom han som ett skott utan att titta åt dummyn. Det hade jag INTE förväntat mig. Faktum var att ingen av hundarna verkade ha en tanke på dummyn trots att alla apporterat precis innan. Sista övningen bestod av att Jörgen gömt chokladbitar i en dunge och vi fick sätta hundarna och gå och leta själva. Det var inte helt lätt men hundarna satt så fint. Bara när någon matte tjoa när hon gjorde ett fynd så kunde inte hunden hålla sig. Så jag lärde av andras misstag och håll tyst när jag hitta min. Den sista hitta vi inte alls så Agnetha delade med sig till Annika som blev utan. Kul övning, hundarna var ju bombsäkra på att vi skulle göra en närsöksövning. Agnetha hade varit bussig och fixat blommor att avtacka kursledningen med. Det var dom verkligen värda. Jag är jättenöjd och vi har gjort stora framsteg. Nu är det bara att träna hemmaoch över vintern har vi i läxa att träna stoppsignal.