Labradorerna Sabina & Freddie

Friday, November 17, 2006

Förkylt igen!

Det är helt otroligt, jag är förkyld igen. Sedan vi flyttat med jobbet till Farsta och börjat sitta i landskap så har jag varit mer eller minder förkyld hela tiden. Den här gången sitter det djupt nere i lungorna och gör att jag får hostatacker så fort jag anstränger mig. Jag som skulle finslipa lydnaden inför söndag men nu får jag vara glad om jag kommer iväg över huvudtaget. Det blir mycket vila för hundarna med och det ger mig dåligt samvete. När jag ligger här och tycker synd om mig själv kan jag börja fundera på vilka mål jag har med hundarna nästa år.

Freddie: Starta på jaktprov i ukl, delta på unghundderbyt, starta i lk1 och kanske även apellen i spår eller sök. Gå akl viltspår och kanske ökl när vi ändå är i farten. Delta i labrador working camp 07 och då blir det nog en start på WT där.

Sabina: Starta i lk3 och bli uppflyttad i ekl. Detta räcker nog för hennes del då det är många nya moment att träna in för 3:an. Hon kanske får gå ökl viltspår också om tiden räcker till.

Nu gäller det att göra upp en träningsplan.

3 Comments:

  • At 9:19 AM, Anonymous Anonymous said…

    Mål är bra! Måste se till att tänka igenom och skriva ner jag också. Det peppar lite! Ibland önskar jag det vore lite mer tävlingsmänniska i mig än vad det är. Jag har ju alltid bara tävlat i lagsporter och när det kommer till individuella saker så gör sig verkligen nerverna påminda så att bättra på mina egna nerver får bli ett av målen :o)
    Ha en skön helg och krya på dig.
    "spark därbak" till dig och Sabina på söndag och såklart till Lotta & Billy också (som kanske läser här?!?)

     
  • At 9:21 AM, Anonymous Anonymous said…

    men...hund + förare måste ju också bli lagsport kom jag på eller hur?? Tre par ben...det vimlar ju av folk ;o)men vem fasen ska man skylla på då om det går åt fanders *hihi*

     
  • At 2:35 AM, Blogger Tina said…

    Haha hunden så klart :-). Äsch det är inte så farligt att tävla när man kommit över det värsta. Känslan när man äntligen lyckas gör verkligen att det är värt all nervositet.
    Tina

     

Post a Comment

<< Home