Vilken kille!

Igår hade Jill, Peter och jag bestämt att träffas hemma hos oss och ta ett kort träningspass av transporter. Vi träffades vid fotbollsplanen där det pågick träning för fult + att det var en massa hundar ute på promenad. Så snacka om att vi fick störningar påväg till ängen där vi skulle vara. Stackars Eizor som har foten i paket och har fått gå i koppel flera veckor skötte sig riktigt bra måste jag säga. Duktig kille. Freddie blev alldeles exalterad av att ha sina morbröder med och att det sparkades bollar och dessutom luktade det ofantligt gott i gräset. Så vi fick stå en bra stund innan alla hundar var lugna. Det gjorde inget för vi hade massor att prata om och så skulle vi diskutera upplägget av träningen. Idén var att vi skulle lägga ut sök i vardera ända av en linje. Det ena blev i gräset runt en pinne som stod där mitt på ängen och den andra i ett snår av brännäslor, snårvinda och div annat ogräs och buskar.
Sabina fick börja och gå med i koppel när jag la ut tennisbollarna, 2 i vardera område. Sen tog jag av koppelt och började gå, så fort hon pasera mig så vände jag. När Sabian gick i perfekt position och kunde hålla den stanna jag och skicka på sök mot gräsområdet. Hon hittade snabbt en boll och vi vände om. Nu behövde jag bara vända 2 ggr för att hon skulle hitta positionen. Skicka på sök in i snåret. Oj va hon leta bra. Svansen gick som bara den och jag har nog aldrig sett henne arbeta så intensivt någongång. Hon skulle bara ha tag i bollen. Hon brände sig nog rejält på nässlorna för hon kom ut spottande och gnugga sig i gräset. Men bollen hade hon med sig. Efter att ha varit så duktig fick Sabina gå hem med Vanessa som var med som hundhållare. Efter det var det Hermes tur och varken Peter eller han hade gjort övnigen förut så det tog ganska många vändningar innan Hermes började undra vad husse höll på med. Han hitta också snabbt sin boll och efter det så gick det mycket lättare att gå i position. Den här övningen är så bra för hunden får själv klura ut vad den ska göra för att få jobba istället för att man ska gå och tjata.
Sist ut var Freddie-boy. Här var en kille som genast var med på noterna. Han fick bara se en boll i varje område läggas ut och sedan tog jag av kopplet. Freddie slöt upp direkt vid sidan men hade tendenser att glida framåt för att kunna kolla på mitt ansikte. Han har så svårt med att gå och titta rakt fram. Men när han gick perfekt så skicka jag Freddie på sök och vilken rulle han satt av i och rakt på första bollen och rätt in till mig igen. Nu lämnar han inte bollen i handen men han var hos mig utan att springa runt. Jag började gå igen och han slöt upp, skickade mot snåret och samma rulle igen men nu fick Freddie jobba lite mer. Det är så himla kul att se honom fara runt i snåret och jag stod bara och njöt av synen. Vi gjorde om övningen på de sista 2 bollarna och han jobbar så himla fokuserat och bra. Jag förstår att det är lätt att bli fartblind när det är så kul att se en sådan hund jobba. Nu blev det tid för eftersnack. Eizor hade varit jätteduktig och inte sagt ett pip på hela kvällen. Sen så var hela övningen helt lugn utan att någon gapa på hundarna eller använde rösten till mer än beröm. Jag satt hemma och mös hela kvällen över hur bra det gått. Freddie har en härlig kapacitet och det är en mysig vetskap. Jag är så lycklig att han är min.