En helg med Roger Markström

I lördags hade jag anmält mig till en föreläsning med Roger Markström. Det var en fördjupning av det vi gick igenom på kursen i våras. Freddie var med som demohund och fick utmärkt miljö- och passivitetsträning. Även Bruno var där som demohund. Bruno och Anna träffade vi på Evas retrieverkurs. Roger förklarade ingående det där med aktiv och passiv stresshanterare och hur det påverkar individen. Det slog mig att det här är väldigt viktigt med människor också. Man pratar ofta om att A-individer har lätt att gå in i väggen. Att dom kör slut på sig. Men vad man inte pratar om är att P-individer istället får psykiska- och fysiska sjukdomar av sin stress. Minst lika illa men mer difust. ja det var väl inte riktigt hund men man ska tänka på vid hundträning att även om hunden sitter lugn och tyst så kan den mycket väl vara stresspåverkad.

Igår söndag åkte jag med på kursen som Roger höll. Det var inte alls meningen men när jag blev tillfrågad så tyckte jag att jag kunde vara med som åskådare och passa på att miljöträna Freddie i en kontrollerad miljö. Nu blev vi inte bara åskådare utan var på på några övningar också. Vi fick göra brukspröve som man praktiserar i Danmark innan man får starta på prov. Hunden ska gå fot en sträcka, sitta kvar, kallas in och sedan ta en markering. Nu är inte Freddie klar på långa vägar för ett sådant prov men jag tyckte det gick bra ändå. Han gick fot nästan hela tiden, han ville gärna ut och söka i gräset. Ibland undrar jag om han har spaniel i sig för han måste bara springa och rota så fort det är lite halvhögt gräs. I det läget belönar han sig själv så att klicka och belöna med godis är fullständigt meningslöst. Funderar på att ge mig ut på sådan terräng och träna fotgående och ha lite roligare belöning som godisskålarna eller tennisbollar. Freddie satt kvar fint när jag gick ca 50 m bort. På inkallningen kom han som ett skott rakt in i mina händer, underbart. Den träningen sitter verkligen. Tyvärr funkar det inte lika bra i samband med apporteringen för när vi ställt upp oss för markeringen kom den så snabbt att jag inte han säga stanna till Freddie och han for iväg på en knallning som hette duga. Han kunde markera i alla fall :-). Sen var det den vanliga cirkusen att springa runt och jonglera med dummyn. Till slut kom han in på min inkallningsignal och jag fick dummyn i handen. Roger konstaterade att jag gjorde helt rätt som inte tränade markeringar med Freddie. Efter den här resan var det turligt nog fikapaus så att Freddie fick coola ner sig.
Vi träna lite signaler men Freddie var inte riktigt kontakbar så jag fortsatte vilan. När han var lugn så var det dags för kaninen. En fender som var fäst i ett gummiband släpptes framför hundarna som satt på rad. Freddie for iväg ett antal gånger innan han kunde behärska sig. När alla hundarna klarade det flyttade vi fram 5 m och så började vi om. Till slut gömde sig Freddie bakom mig och vände ryggen åt det hela. Det är dit man vill nå så jag var nöjd med det. Det är ju viktigt att om man gör en sådan övning så måste man fullfölja tills hunden är lugn och klarar att sitta kvar. jag tycker Freddie var jätteduktig och jag är mycket nöjd. Hans sätt att hantera pressen visar att han är en passiv stresshanterare. Även om han är en m ycket impulsiv sådan. Det gäller verkligen att få kontroll på hans impulsivitet och det tycker jag vi är på god väg med genom Evas metoder och klickerträningen.
Efter denna övning fick hundarna vila igen och vi pratade lite innan det blev lunch. Måste berömma Lenas arrangemang med massor med fika och mat. Otroligt lyxigt att åka på kurs och slippa att ens koka kaffe. Hembakta bullar är man inte bortskämd med heller. Jag måste erkänna att jag var rätt mosig efter lunchen och hade svårt att koncentrera mig på att lyssna. De andra hundarna fick visa sin inkallning och Roger tipsade om lite olika metoder för att få upp farten som var lite långsam för vissa. Freddie och jag fick visa hur vi tränar med dirigering och att jag håller en godis i handen. Jag skickar alltså på t ex linjetag och när Freddie hittat godiset har jag en godis i handen som han springer och tar. I och med det får man in att så fort hunden hämtat ska den in till föraren. Det här fungerar faktiskt bra även när jag skickar linjetag mot apport. Det sitter i ryggmärgen att vända tillbaka.
Så det blev mycket aktivitet för oss och det var en mycket trött hund som kom hem igår. Nu ska vi ha lugna återhämtningsdagar innan vi tränar igen.