Sabina getingstucken!
Vilken otur! Imorse på promenaden drog Sabina åt sig ena bakbenet och när jag undersökte fick jag en geting i handen. Det var bara att vända och gå hem igen för Sabina var märkbart besvärad. Hemma så höll hon på och slickade men lugna sig till sist och somnade. Jag avaktar med att åka till jobbet för att kolla att hon inte får någon reaktion. Innan dess så hade jag kortat av avståndet igen vid inkallningen och ställt matskålen bakom Sabina för att få tillbaka dragningen då ställandet inte varit så distingt senaste dagarna. Nu tvärstannade hon igen och det såg verkligen snyggt ut. Hoppas nu bara att Sabina inte har ont i tassen imorgon.
Freddie fick matskålen utställd och dummyn presenterad. Först greppa han men släppte direkt. Sen var det som han plötsligt förstod för han plocka upp dummyn och tryckte upp den i knät på mig och höll tills klicket kom. Det var ett stort framsteg. Sedan bar han in dummyn i huset och lämnade av snyggt och prydligt sittande framför mig. Tänk vad lycklig man kan bli för så lite. Eftersom vi fick bryta promenaden så gick jag ut på ängen och gömde en tennisboll år Freddie. Han letade jättefint och följde upp vittringen bra. Men när han hitta bollen for han iväg. Jag hade en boll i handen och gick bort från honom. Då släppte han sin boll och kom in, kom på sig och sprang tillbaka, släppte framför mina fötter några gånger och tappa till sist bort bollen. Då tog jag upp den och bröt övningen innan han gick alldeles upp i varv. Han blir så virrig av dessa bollar men jag är övertygad om att vi löser det här.
Freddie fick matskålen utställd och dummyn presenterad. Först greppa han men släppte direkt. Sen var det som han plötsligt förstod för han plocka upp dummyn och tryckte upp den i knät på mig och höll tills klicket kom. Det var ett stort framsteg. Sedan bar han in dummyn i huset och lämnade av snyggt och prydligt sittande framför mig. Tänk vad lycklig man kan bli för så lite. Eftersom vi fick bryta promenaden så gick jag ut på ängen och gömde en tennisboll år Freddie. Han letade jättefint och följde upp vittringen bra. Men när han hitta bollen for han iväg. Jag hade en boll i handen och gick bort från honom. Då släppte han sin boll och kom in, kom på sig och sprang tillbaka, släppte framför mina fötter några gånger och tappa till sist bort bollen. Då tog jag upp den och bröt övningen innan han gick alldeles upp i varv. Han blir så virrig av dessa bollar men jag är övertygad om att vi löser det här.
2 Comments:
At 3:58 AM, Anonymous said…
Jag är också övertygad om att ni löser det :) Ni är en bra bit på väg.
Hoppas Sabina mår bra nu i morgon.
Vi ses då!
Kram
Jill
At 4:21 PM, Anonymous said…
Ibland undrar man om den här bolltokigheten är något genetiskt. Har upplevt samma med min lille pojk, särskit när han var yngre...
Krya-på-dig-hälsningar till Sabina!
Post a Comment
<< Home