Retrieverkurs dag 4

Alla som ska hålla på med apportering borde verkligen gå en sådan här kurs. Varför börjar man alltid med momenten och tror att avlämningar, stadga och fotgående ska lösa sig på vägen? När vi nu på kursen jobbar med detta fattar man verkligen varför det ofta brister på proven. Jag är jätteglad för att jag går grundkurs med Freddie. Nöter vi in det här så kommer det bli plätt-lätt att lägga in momentträningen.
Idag har vi tränat stadga mest. Freddie var jätteduktig och vi kunde bygga på med störningar snabbt. Till sist klarade han att sitta still när funktionären kastade hans snörboll samtidigt som en tjej stod bakom honom och sa varsågod. Vi ska bygga på ännu mera. Som med alla övningar gäller det att avancera i små steg. Det här måste också tränas i en massa olika miljöer. Apporteringen går framåt och Freddie kan nu repetera 3 ggr på raken och hålla fast när jag sträcker ut handen. Vi ska nu öka på provokationerna så får vi se hur det går. Vi tränade även söksignal i olika typer av terräng. Inget nytt för Freddie så vi kunde öka ut avståndet snabbt.
Lite skryt från mig är att Freddie lär sig blixtsnabbt, ibland snabbare än jag inser. Jag har fått mycket beröm från Eva och det suger jag åt mig som en svamp såklart. Jag måste också berömma Jill och Eizor. Nu har jag inte hunnit titta så mycket men jag hör vad Jill berättar. Det är som en annan hund. Jag är så glad så det stockar sig i halsen för deras skull. Stort grattis till framstegen!
Freddie fick avsluta dagen med dragkampslek med Kulin (Evas hund). Oj va kul dom hade. Dom är rätt lika faktiskt.

Sabina måste jag berätta om också. Hon var så träningssugen igår. Jag körde fotgående på bron över till Stureby och hon gick perfekt och fick klappbelöning efter ett längre pass och sedan en gobit. När hon sedan kom upp vid sidan så belöna jag med ett läggande. Nere på parkeringen var planen att kedja fjärren med hoppet utan belöning emellan. Fjärren gick perfekt trots störning av en hund som gick förbi. Men i hoppet tjyvade Sabina på återhoppet. Det blev att göra om och då gick det perfekt. Om jag ska klaga på något så är det att hon sätter sig för nära hindret. JAg vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra åt det så det får vara.