Vardagsträning

Igår var det vilodag för Sabina och då fick Freddie vila också. Han hade ju faktiskt tränat att sitta i bilen och det är också jobbigt för hjärnan. Jag släpte lös hundarna i en liten skogsbacke och så fick dom härja runt bäst dom ville. Passa på att träna lite muntlig inkallning. Kom på att jag mest använder det när jag verkligen vill att Fredie ska komma, typ när det kommer andra hundar eller människor och det är inte så bra. Han kom i alla fall som ett skott nu flera gånger. Sen kommer han hela tiden in friviligt och tar kontakt. Testa att kalla på dom när dom var mitt uppe i jaktlek och båda tvärvände octävlade om att komma först. Det är härligt att se.

I morse hade jag lite planer för Freddie att träna fotgående med externbelöning. Men som vanligt började jag med Sabina för att Freddie ska lära sig vänta. Jag har börjat med lite fartigare övnigar som inkallning men jag kan inte belöna med boll. Men Sabina tyckte det var jättekul att träna och var verligen på hugget. Typiskt att jag inte planerat något för henne. Så det blev lite läggande och fjärrdirigering. Hon har börat att ställa sig upp innan hon sätter sig. Det måste jag ändra på. Hon blir liksom lite för ivrig. Tänk att det ska vara så svårt att sätta sig upp. Freddie fick gå fot med godisbelöning och sedan la jag bollen i gräset. Men han kunde inte alls gå fot då utan gick i sidled framför mig. Så jag gick och hämta bollen själv. Provade en gång till och när han gick perfekt så fick han hämta bollen. Nu tyckte Sabina det var orättvist att han fick leka med boll så hon började gläfsa. Sa till henne några gånger på skarpen och gick sedan och belönade när hon var tyst. Mer träning blev det inte fast man tränar ju hela tiden. Hundarna ska gå snyggt i koppel, inte göra nosutfall, gå fint när vi möter andra hundar och människor osv. Släppte lös dom på hemma ängen idag och sedan fick dom gå utan koppel hem. Det märks att dom går mycket i koppel för Freddie har exakt koppelavstånd fast han är lös. Råkar han halka framför rättar han in sig direkt. Det är skönt att märka att det inte är kopplet som styr hur långt framför han kan gå.
Nästa vecka ska Freddie och jag på retrieverkurs hos Eva Bodfältd. Det ska bli jättekul och känns verkligen nödvändigt. Blir säkert en givande vecka.