Jaktprovsträning!

Igår åkte jag med hundarna för en planerad jaktprovsträning. Jag ville dels se statusen på Sabina att orka med alla moment, ta vilt och över huvudtaget hålla ihop. Värmen gjorde att vi hoppade över viltet. Visserligen var det svalt på kvällen men att tina i denna fuktiga värme som råder är ingen höjdare. Med facit i hand var det dessutom tillräckligt med annorlunda dummies.
Vi startade med Eizor. Undertiden fick de andra sitta och vänta i bilarna. Det var ett fasligt hallå bara när vi gick ut för att diskutera upplägget. Jag var skytt och Peter domare. Eizor fick göra söket och linjetaget och det är så kul att se vilka framsteg Jill gjort. Det var fina avlämningar och Eizor väntade in kommando innan han gav sig iväg igen. Lite störd var han till att börja med av min närvaro men det gick snabbt över. Bra jobbat Jill!

Sabina fick börja med att gå fot till starten. Det var en hel del gnäll och jag vände konstant om och gick tillbaka varje gång. Till sist var vi startklara. Peter var skytt och Sabina ryckte faktiskt till när han ropa pang. Tänk om folk såg oss där vi gick omkrig och pangade med ett kvastskaft :)). Söket gick bra till att börja med men Sabina höll på och bollade med första apporten. Det var ett himla bollande med den när hon kom in också. Samma beteende som på WT. När hon sedan hittade en Teba-dummie som hon är van vid funka avlämningen perfekt. Jag skulle alltså behöva köpa dummies av alla möjliga fabrikat, suck. Sista dummyn låg på ett berg. Det var tydligen väldigt svårt att gå upp där men efter att jag rört mig ut i området lyckades hon till slut. Nu var hon väldigt trött men vi fortsatte med markeringen som kastades i sen buske 50 m ut. Sabina såg den inte eller var inställd på annat för hon satte igång ett sökarbete när jag skickade henne. Där ser man vad det kan göra att börja med söket istället för att sluta. Vi gjorde om kastet och nu gick det bättre. Till sist vände jag 180 grader och skickade på linjetag ca 15 m. Men Sabina vill fortfarande söka och vek av mot sökområdet. Jag kallade in direkt hon avvek och skicka om och till sist gav hon upp och gick rakt ut.

Jag kände att hon absolut inte har uthålligheten för ett helt prov men att fotgåendet går bättre. Vi behöver absolut träna mycket med vilt om det ska bli någon start för oss. Till sist fick Hermes starta och han hade inga problem minsan att gå upp på berget. Hans svåraste där han behövde hjälp var den som låg närmast.

Efteråt satte vi hundarna i bilarna men Freddie fick komma ut. Vi diskuterade hur det hade gått och hur vi skulle gå vidare i träningen. Det här behöver vi helt klart göra om.