Lyckad lydnadsträning på SSBK

Igår åkte Sabina och jag iväg till SSBK för att träna lydnad med träningsgruppen. Sabina hade nog gett upp hoppet för hon låg och sucka i vardagsrummet när jag packade ryggsäcken. Oj va glad hon blev när det var hon som skulle få följa med. Vi kom dit före alla andra för en gågns skull eftersom Jessi, Fransan och Johanna var iväg och la spår. Det passade väldigt bra, eftersom Sabina är så uppspelt när vi kommer till klubben, så vi kunde sitta och coola ner en stund innan vi började träna. När Sabina var lugn så satte vi igång med att träna hoppet eftersom det var tomt på folk runt hindret och jag vill ha spelutrymme och inte bli störd av an andra som tittar på. Målet var att Sabina ska inse att endast sitt leder till återhopp och att hon inte får belöning när hon tjyvar i återhoppet. Dom här beteendena kommer när Sabina blir lite väl ivrig så det gäller att nöta in så hon blir säker. Började med att baklängeskedja så jag satte Sabina på andra sidan hindret och gick runt och kommenderade. Det gick väldigt bra så jag körde på med hela momentet. Nu börjde Sabina tjyva och då blev det ingen belöning. Det gjorde Sabina väldigt frustrerad och då kommer beteendet att hon inte hoppar på kommandot alls. Jag gjorde så denna gång att hoppa hon inte direkt vände jag tvärt och gick en liten runda. Till sist funka det och hon satt kvar på andra sidan. Då blev det superbelöning med massa boll och kel. Nu hade Kani anslutit och snart kom resten av gänget. Efter en paus där vi gick igenom hur spårandet hade gått så körde jag inkallningen från korta avstånd. Börja med 20 steg och sträckte ut till 24. Det blev snygga stopp alla gångerna. Nu blev det vila igen och sen träna vi att greppa. Fransan blev intresserad och Tindra tände direkt på metoden och gjorde framsteg direkt. Lite frustrerande för mig men jag kom på vad felet va. Såg att Sabina blinkade varje gång hon greppa ordentligt. Det var ju klickern som var så nära örat som var felet. Sabina är rädd för saker som skramlar och låter. Hon har kanske känslig hörsel. Testa att stoppa klickern bakom ryggen och då gick det bättre. Stackarn, det måste vara jättejobbigt för henne.
Efter det satt vi och kolla på dom andra som turades om att kommendera varandra. Men myggen höll på att äta upp oss så vi åkte hem. Jag är så nöjd med träningen för Sabina var med på noterna men ändå lugn och sansad. Jag var noga med att pausa mellan varje moment och det var roligt att se att Sabina hela tiden höll sig runt mig istället för att nosa iväg som hon brukar. Jag gillar verkligen den av grundprinciperna i klickerträning, att man aldrig ska tjata på hunden och be om kontakt.
Imorse så fortsatte vi greppträningen och nu gäller det bara att få Sabina att se positivt på att greppa. Freddie fick köra lite tasstarget och det går bättre och bättre. Han sätter tassen direkt på mattan men om jag inte tar upp den varje gång så gör han det :-). Det går också bra att belöna med godis.