Tisdagsträning!

Igår orkade jag vara med på tisdagsträningen. Det var så kul att träffa alla igen. Det var Fransan med Tindra, Jessi med Olivia (och Albin i bilen), Nattalie med Lycka och Johanna med Tindra. Sedan jag var med sist hade dom ändrat uplägget så att alla tränar individuellt och ber om hjälp om det behövs. Fran, Natta och jag började med en platsliggning. Jag hade ingen klocka men jag tror att Sabina låg 2,5 min och jag var dold. De andra gick tillbaka tidigare och gick dessutom ifrån så det blev en jättebra störning för Sabina. Det märktes också att hon tyckte det var lite jobbigt för det ryckte i henne när jag kom tillbaka att hon ville upp och hälsa på mig. För att vara extra taskig så stod jag still en stund innan jag sa sitt men då blev det bollbelöning. Efter det tänkte jag ta itu med Våra inkallningsbekymmer. Jag har en teori att jag skapat en ritual på träning där jag går och lägger ut godis i skål innan vi börjar momentet. Därför skulle jag testa hur det gick om någon annan la ut godiset. Nu börja jag som vanligt med att jag la ut godiset och när sedan Fransan la ut det andra gången så var det nog ingen större skillnad. Jag ville provocera fram felbeteendet vilket när jag tänker efter var dumt. Jag skulle fortsatt med att Fransan la ut godis några gånger för att få bort beroendet av att jag lägger. Nu tog vi istället bort skålen och så ställde Fransan ut den när Sabina startat. Och nu blev det väldigt många steg innan Sabina stanna. Nu bröt jag för tankepaus och diskuterande. Någon fråga om jag testat att kasta boll och det var ju så jag lärde in momentet. Så jag testade det och fick riktigt snygga stopp. Åh så korkad man kan vara som glömmer bort det uppenbara. Nu ska jag varva externbelöning och boll och se om vi kan få ordning på momentet. Sen är det "bara" rutan kvar innan vi är tävlingsklara igen.

Freddie hade suttit i bilen och sett på när Sabina fått jaga bollar och var i upplösningstillstånd. Jag satte mig med honom och ignorerade hans uppfodrande blickar samtidigt som jag tvinga Freddie att sitta mellan mina knän. Han lugnade sig faktiskt rätt snabbt men fick sitta en stund till för säkerhets skull. Vi passa på att träna inför tandvisning och Fransan började med att klappa lite på huvudet och fick till sit lyfta lite på läppen. Det är ett stort framsteg. Sen fick Johanna göra det samma men nu blev det nog för mycket för Freddie så vi nöjde oss med huvudklappar. Vi har ingen brådska och behöver inte stressa på momentet. Efter det fick Freddie sitta mellan mina knän igen innan vi åkte hem.

Det var ett alldeles lagom träningspass både för mig och hundarna. Man behöver inte göra så himla mycket varje gång.