Labradorerna Sabina & Freddie

Sunday, December 10, 2006

Händelser som berör

Idag blev det äntligen av, Fuglesang blev uppskjuten i rymden. Jag tycker det är superhäftigt att lilla Sverige har fått en astronuat. Det ska bli spännande att följa resan. En annan sak som berörde mig i morse var att läsa i DN om den lilla apatiska pojken som nu kan börja leva igen. Tänk att man kan angripa människor som redan varit utsatta för krigets fasor. Att ge sig på små barn. Hur blir man sån? Någanstans tror jag att barn som växer upp med djur vacineras mot att bli människor utan empati för andra. Jag hoppas i alla fall det.

Någon mässa blev det inte för min del. Jag har bara att gilla läget att det tar tid att bli frisk. Positivt är att jag orkade med lite utomhusträning igår. Det var ett stort framsteg. Freddie blev den lycklige och jag passade på när husse kom tillbaka från långpromenad så att Freddie hade lagom energinivå. Började med frivillig fot och gick fram och tillbaka på gatan. Freddie gick fint i svängar, vändningar och tempoväxlingar. Sen tog jag fram bollen och bara höll den. Freddie blir som paralyserad så första kriteriet blev att han skulle ta ögonkontakt med mig, då klicka jag och gav en gobit. Höll bollen i olika positioner tills jag fick direkt gensvar. Då började jag fresta lite mer. Till sist så kasta jag iväg bollen och Fredie kasta sig efter. Tur att jag hade koppel. Andra gången så satt han kvar och fick springa och ta bollen. Försökte träna att Freddie ska ta godis för att få bollen men jag övergick till att han skulle släppa den vid mina fötter och inte plocka upp den igen för att få en ny boll. Det gick till slut. Vi får ta det här i små steg. Avsluta med att gå lite fot igen men nu gick det inte alls lika bra. Freddie var uppe i varv och ville ha sin boll igen. Jag gav mig inte förrän han gick lugnt, då gick vi in. Inne tränar vi avlämning av dummy och har kommit så långt att Freddie kan sitta, ta dummyn i munnen på kommando, sitta kvar och hålla fast jag drar lätt i den och släppa på tack. Det är stora framsteg. Nästa steg är att jag ska kunna backa och Freddie lugnt följa efter med dummyn i munnen. Simpel valpträning alltså. Sabina får träna på att backa och tar nu bestämt ett steg bakåt när hon svalt godiset. Hon är en fröjd att klickerträna, lugn och samlad och fattar snabbt. Hon har snabbt blivit klickerklok och provar olika beteenden för att se vad som lönar sig idag.

2 Comments:

  • At 6:12 AM, Anonymous Anonymous said…

    Tänk att man har olika problem med ett föremål, jag tänker på bollen.

    jag gör allt för att Tindra ska älska bollen och bli lite bolltokig och du får träna på att han ska vara lugn när bollen dyker upp...HAHA, inte klokt egentligen...hihi

    synd att du missade mässan men nu hoppas vi på att du blir frisk

    kram kram

     
  • At 1:03 AM, Blogger Tina said…

    Ja jag har ett lyxproblem, jag vet.
    Kram Tina

     

Post a Comment

<< Home