Walk-up träning på Claestorp

I måndags, annandag påsk bar det av till Claestorp för en walk-up träning med Jens Palmqvist som goldenklubben anordnat. Vi åkte direkt från landet så både Filip och Freddie var med. Solen sken men det blåste så det var lite kallt för Filip att sitta still. Vi övriga hade fullt upp med att hänga med i Jens övningar att vi inte märkte så mycket av det mer än att det ibland var svårt att höra vad han sa i vinden. Vi började med en uppvärmning och skärpning av oss förare. Vi fick gå på linje medan Jens kastade 3-4 apporter som vi förare skulle markera och hämta. Inte helt lätt och jag kan lugnt påstå att Sabina är en betydligt bättre markör än sin matte. Syftet med övningen var just att på trampjakt är det viktigt att man har någorlunda koll på var apporterna faller för att kunna styra sin hund rätt. Det gäller att hela tiden läsa av omgivningen och ha koll framåt och bakåt. Efter den här övningen fick hundarna börja jobba på ganska enkla markeringar framåt och bakåt. Sabina hade till att börja med inte minsta koll bakåt och inte märkte hon att jag vände mig om heller. Hon har ju en förmåga att tycka att hon ser bättre om hon befinner sig 1 meter framför matte. Efter den här uppvärmningen delade vi upp oss i 2 linjer som gick brevid varandra. Jens gick bakom och sköt tennisbollar åt alla håll, vi fick själv avgöra vilken hund som skulle hämta. Nu började Sabina fatta att det hände saker bakom oss också och hon blev snart den enda hunden att markera dessa. Det gjorde att hon fick hämta ganska många fler än jag hade tänkt. Hon var dessutom riktigt duktig på att hitta dom och när hon kom lite snett, lyssna på mina dirigeringar. Nu troddde ju jag att jag kört helt slut på henne men hon hade krafter kvar till sista övningen innan lunch.
Nu fick vi ställa upp varsin dummy vid ett jakttorn och gå iväg i en gata mellan 2 fält oskördad säd. Vi vände om och så fick vi börja skicka hundarna. Jag valde att vänta tills vi kom närmare. När jag skicka Sabina sprang hon halvvägs men blev sedan osäker och börja vika av mot säden. Jens stanna upp mig och påpekade att jag hade 3 olika komandoord under momentet, Frammåt när jag skickar, ja ja ja, som peppning och ut när hon frågade. Nu fick jag prova att bara säga framåt. Det kändes urtöntigt men funka faktiskt bättre. Hm, jag får nog fundera på att byta till ut. Trots det skulle Sabina ut i säden och leta. Nu var det det vanliga locket för öronen när matte skulle kalla in så jag fick springa ut och styra upp henne. Nu fick Jens gå ut och låta lite för att hon skulle komma ihåg dummiesarna och nu trilla poletten ner. En bra övning i alla fall som vi får träna mer på. Nu var det äntligen lunch och mackorna smakade bra. Filip och Freddie satt redan i bilen. Freddie hade klarat skotten bra och var intresserad och uppmärksam men ingen oro. Skönt. Däremot var han ju väldigt intresserad av att hälsa på alla hundar och människor och hade mycket svårt att gå fint. Inte så konstigt.

Efter lunchen blev det svårare. Nu gick vi på gemensam linje igen och Jens sköt en framåt och en bakåt och så sa han vem som skulle hämta. Nu höll Sabina bra koll på alla apporterna och blev lite så där uppfodringsgnällig när någon annan hund hade svårt att hitta. Men hon gav snart upp detta och hämtade sin apport säkert och bra. Farten började gå ner men det var inte så konstigt. Vi avslutade med en rolig övning. 2 linjer på var sin sida om en sädsträng. På ena sidan stog dummiesar uppställda med jämna mellanrum och en skytt gick med linjen. När vi var 10 m ifrån dummyn sköt skytten med hagelbössa på dummyn. Efter det sköt Jens med apportkastare på andra sidan. Nu skulle vi hämta markeringen och när den var inne skulle en hund från motsatt linje dirigeras till den skjutna dummyn. Nu stäldes höga krav för markeringarna var svåra och störningen stor. Sabina hämtade sin apport bra men med lite stöd från mig. När vi byttes om så vek Sabina av från linjetaget då störningen från markeringen var väldigt stor. Men jag var med med pipan och fick henne till att ta just den apporten jag ville. Med det var jag jättenöjd och fick beröm. Nu var vi alla trötta och blöta. Det hade både regnat och haglat på eftermiddagen. Efter avslutningssnack så var det skönt att hoppa in i bilen för att köra hem.
En mycket givande dag med många små tips på hur man kan förbättra nogranheten i hundens arbete. Jens har också en förmåga att få föraren att våga föra sin hund genom svårigheter och jag tror både jag och Sabina åkte hem nöjda och glada och med större självförtroende. Vi gjorde några fler övningar men det var varianter på det jag skrivit. Så min uppmaning är att utmana dig själv och din hund ibland så kan ni båda växa och utvecklas.