Träningen blev en promenad

-10 grader och strålande sol. Packa ryggsäcken med kaffe och smörgås och ett torkat öra till Sabina. Hon var så glad att få följa med idag. Var ute i god tid för jag ville testa min nya taktik att få henne att inte skälla i bilen när vi kommer fram till träningen. Så fort hon börja skälla när jag svängde in mot parkeringen så tvärstanna jag bilen. Sen stog jag still tills hon var tyst. Då fortsatte jag men kom bara någon meter och så höll det på. Det tog oss en kvart att komma till parkeringen. Väl där började Sabina gnälla igen när jag stängde av bilen och jag backade i allt jag gjorde tills hon var helt tyst och jag kunde kliva ur bilen. Totalt tog det 30 minuter för oss att li klara för träning. Tyvärr hade de andra i träningsgänget bangat pga att det var så kallt så vi fick träna själv. Jag började med att Gå tre steg och tvärstanna så Sabina skulle få in koppelgåendet direkt och fatta att det gäller även där vi tränar. Sen gick vi kanske 500 m på det viset och jag stannade ofta och belönade uppmärksamhet. När jag tyckte Sabina gått snyggt en bra bit tog jag av kopplet och ajg sa ingenting när jag började gå. När Sabina stanna kvar vid sidan och såg lite konfunderad ut sa jag varsågod och så busa vi lite. Hon fortsatte hålla kontakt och jag varva belöningar med bus, godis och någon gång hade jag lämnat snörbollen på stigen som jag skicka henne att hämta. En annan gång blåste jag stopp och kasta bollen. Det var en jättetrevlig promenad och Sabina hade fin följsamhet och vi hade roligt. Rätt var det var hörde jag hundskall bakom och en mellanschnazer dök upp. Ingen ägare i sikte och jag kallade in Sabina som kom snällt. Dom busa runt lite men han verkade trivas med oss så Sabina fick träna tt gå vid sidan med en hund som irriterade henne. När han började lägga huvudet på hennes rygg tyckte jag det fick räcka så jag tog på honom Sabinas koppel och så fick han gå på höger sida medan Sabina naturligt höll sig på vänstra. Fortsatte belöna för hn var verkligen duktig att klara en sådan störning. Tillbaka på parkeringen såg jag inte en människa men som tur var hade hunden telefonnummer på halsbandet. En lättad matte svarade men dom var på andra sidan skogen så jag band hunden vid ett träd. Sabina fick stretch och sen hoppa hon in i bilen och fick sitt öra. Jag passa på att fika. Matte kom och var evigt tacksam. Jag tyckte att hon hade tur denna gång och hoppas hon lär sig något.
Vi hade trots allt en härlig promenad och fick träna sådant som är så viktigt som följsamheten. Det var kul att se att den fungerar även på ställen där Sabina nomalt brukar vara okontaktbar och vi mest har konflikter. Ska bli spännande att se hur det går när vi verkligen ska träna. Jag känner faktiskt på mig att det kommer att gå lika bra. Skönt att äntligen ha hittat en metod som fungerar.