Andra och sista gången på valpkuresn.
Yterligare en intensiv lördag hos Eva Bodfäldt. Ännu fler insikter och aha-upplevelser. Vi fick börja med att berätta vad vi gjort under veckan och så diskuterade vi runt det. Sen gick vi ut och tränade koppel-kontakt med störning. Freddie var jätteduktig med att stanna och ta kontakt trots att Eva stog och locka på honom. Som belöning fick han hälsa och då passa jag på att smita. Det fatta han snabbt och kom efter. Däremot så belönar jag ganska tråkigt med en godisbit så jag fick order om att busa mer när han kom och jobba in honom. Sen fick vi träna själv och jag testa att kasta ut en godis som vi gick mot. Det funka inte alls utan Freddie ville absolut fram. Fick det bara att funka en gång. Vände vi och gjorde om det med liggande godis gick det däremot bra. Vi fick även träna detta 2 och 2 och vi körde med gulliga Tom och hans husse Mats. Freddie var jätteduktig fast Mats både lockade och sen lekte med Tom. Tom var ännu duktigare och hade superfin kontakt med husse. Vi gick in igen för Freddie frös så han skakade.
Inne pratade vi om övningen och sen prata Eva om korrigeringar. Vi fick fundera på vad vi ville med koppelryck. Hon menar på att detta ska tränas som vilket moment som helst. Jag bestämde att ryck i oppel ska betyda avbryt och titta på mig. Ungefär som ett nej alltså. Men jag fick rycka rätt ordentligt och det gillade inte Freddie. Eva sa att mina belöningar var usla. Ja så utryckte hon sig inte men innebörden var den. Och jag håller med. Det är lite svårt att släppa loss i ett litet rum med massa andra och man vill inte störa eller jaga upp Freddie för mycket.
Efter lunchen prata Eva lite om den fortsatta träningen och sen fick vi visa geniövningen. De flesta hundarna var verkligen duktiga och hussar och mattar bra på att läsa sina hundar. För oss gick det sämre och Freddie satt mest och titta. Blyg funka i alla fall men Eva konstaterade att Freddie tyckte det var obehagligt och förmodligen för att jag satt och stirra på honom för att registrera förändringar. Jag fick rådet att busa mellan momenten och kasta iväg godiset och inte blåstirra på honom.
Eftersom alla hundarna var lgna och flera sov fick vi träna passivitet och stanna. Vi skulle en och en resa oss och hunden ligga kvar. Vi fick även säga stanna och lägga en godis framför hunden. Jättebra övning och något vi ska träna mycket på. Bara tänka på att inte gå iväg i början utan resa sig, knyta skorna, knäppa jackan eller något annat.
Sista utepasset blev korrigering. Vi skulle provocera fram att hundarna inte lysnade på namnet och då korrigera. Den här gången jobba vi med Uffe och hans hund Håkan. Hundarna fick busa och så kallade jag p åFreddie, när han inte lyssna så nöp jag honom i ljumsken. Det fick jag göra två gånger och det berodde nog mest på att Håkan var lite för våldsam för Freddie, han ville ha koll. Men efter korrigering kom han direkt och jag busa jättemycket med honom. Jag hade fått godisförbud av Eva och fick faktiskt beröm för att vi busa så bra. Mer bus och mindre godis var min läxa.
Vi avslutade dagen med att prata om olika syn på hundträning. Kontentan var att vi ska leka massor och miljöträna. Då får vi lugna hundar som fungerar överallt. Angående träning som baserar sig mer på korrigeringar så sa Eva något klokt. Hon vill ha kul med sina hundar, inte hålla på och bråka.
Ja jag fick en massa med mig hem och så klart är det mig själv jag måste jobba med. Roligast med kursen var att se den totala förändringen av münsternländern Vilda. Hon var som en annan hund idag. Lugn och fin och inte mycket pip alls. Och allt dom gjort var att sitta och hålla henne några gånger varje dag. Tänk om jag fått en så enkel övning till Sabina när hon var liten. Istället startade vi en evig kamp som pågår än i dag.
Inne pratade vi om övningen och sen prata Eva om korrigeringar. Vi fick fundera på vad vi ville med koppelryck. Hon menar på att detta ska tränas som vilket moment som helst. Jag bestämde att ryck i oppel ska betyda avbryt och titta på mig. Ungefär som ett nej alltså. Men jag fick rycka rätt ordentligt och det gillade inte Freddie. Eva sa att mina belöningar var usla. Ja så utryckte hon sig inte men innebörden var den. Och jag håller med. Det är lite svårt att släppa loss i ett litet rum med massa andra och man vill inte störa eller jaga upp Freddie för mycket.
Efter lunchen prata Eva lite om den fortsatta träningen och sen fick vi visa geniövningen. De flesta hundarna var verkligen duktiga och hussar och mattar bra på att läsa sina hundar. För oss gick det sämre och Freddie satt mest och titta. Blyg funka i alla fall men Eva konstaterade att Freddie tyckte det var obehagligt och förmodligen för att jag satt och stirra på honom för att registrera förändringar. Jag fick rådet att busa mellan momenten och kasta iväg godiset och inte blåstirra på honom.
Eftersom alla hundarna var lgna och flera sov fick vi träna passivitet och stanna. Vi skulle en och en resa oss och hunden ligga kvar. Vi fick även säga stanna och lägga en godis framför hunden. Jättebra övning och något vi ska träna mycket på. Bara tänka på att inte gå iväg i början utan resa sig, knyta skorna, knäppa jackan eller något annat.
Sista utepasset blev korrigering. Vi skulle provocera fram att hundarna inte lysnade på namnet och då korrigera. Den här gången jobba vi med Uffe och hans hund Håkan. Hundarna fick busa och så kallade jag p åFreddie, när han inte lyssna så nöp jag honom i ljumsken. Det fick jag göra två gånger och det berodde nog mest på att Håkan var lite för våldsam för Freddie, han ville ha koll. Men efter korrigering kom han direkt och jag busa jättemycket med honom. Jag hade fått godisförbud av Eva och fick faktiskt beröm för att vi busa så bra. Mer bus och mindre godis var min läxa.
Vi avslutade dagen med att prata om olika syn på hundträning. Kontentan var att vi ska leka massor och miljöträna. Då får vi lugna hundar som fungerar överallt. Angående träning som baserar sig mer på korrigeringar så sa Eva något klokt. Hon vill ha kul med sina hundar, inte hålla på och bråka.
Ja jag fick en massa med mig hem och så klart är det mig själv jag måste jobba med. Roligast med kursen var att se den totala förändringen av münsternländern Vilda. Hon var som en annan hund idag. Lugn och fin och inte mycket pip alls. Och allt dom gjort var att sitta och hålla henne några gånger varje dag. Tänk om jag fått en så enkel övning till Sabina när hon var liten. Istället startade vi en evig kamp som pågår än i dag.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home