Labradorerna Sabina & Freddie

Thursday, January 19, 2006

Hemma igen!

Äntligen hemma efter 3 dagar i Sundsvall. Åh vad man längtar efter vovvarna och är orolig att familjen inte ska sköta dom på rätt sätt. Det hade jag inte behövt för dom var i högsta välmåga när jag kom hem. Undrar om inte Freddie växt lite till på dom få dagar jag varit borta. Valpar som fösd upp med rå mat ska växa långsammare än torrfoderuppfödda men då undrar jag hur snabbt Freddies syskaon växer. Han börjar se ut som en stor hund och valpigheten är snart borta (snyft). Jag tycker Freddie är en vacker hund även om han i mina ögon mer påminner om en stövare än en labrador.
Under dom 2 nätter jag varit borta har Freddie slutat att kissa och bajsa på natten. Han håller sig tills det är morgon och man tar ut honom. Det är nog bra att vara borta ibland :-). Igår höll Freddie på och sprätte när han hade bajsat och han har visst hållt på och juckat på Sabina. Hm, har hormonerna redan börjat spela.
Vi tränade lite med kicker när Sabina var ute. Började med att hålla godiset i knuten hand. När Freddie sluta buffa på handen klicka jag och gav godiset. Snart fatta han och satte sig direkt när jag höll fram handen, då bytte jag kriterie och han skulle sitta och titta på mig innan klicket kom. Det fatta han också snabbt. Pausa en stund och fortsatte med att sätta handen på olika höjder och olika förhållanden till mig. När det funkade så pausa vi igen. Testade sedan med att ha godiset i öppen hand som jag slöt när han försökte ta. Tog 2 ggr så fattade han det med. Han lär sig otroligt snabbt och kan hålla på länge. Det här är bra övningar för självkontrollen. Snart är det dax för apporteringen.

Sabina var överlycklig imorse att få gå promenad med mig. Var noga med att gå fint vid sidan och kom som ett skott så fort jag kallade på henne. Vi körde ett linjetag över ängen på 50 m som satt spikrakt och sen ett på 100 m på stigen som var översnöad. Träna sedan att blåsa stoppsignal samtidigt som jag kasta dummyn. Först stack hon iväg men hon stannar så fint när jag säger nej. Satte om henne och skicka när hon titta på mig. Nästa gång gick det bättre och jag körde så tills hon satte sig snabbt och genast slängde ett öga på mig. Det var bra träning. Efter det busa vi i snön. 8 minusgrader och pudersnö är nog Sabinas favoritväder. Hon leker mullvad och rullar sig vällustigt i snön. Fattar inte att hon inte fryser för hon har tappat nästan all päls så huden lyser igenom på sina ställen. I eftermiddag ska vi åka till brukshundsklubben och träna lite tillsammans med Fran. Jill och Peter kanske dyker upp om dom frisknat till. Kanske kommer jag med i Frans träningsgrupp i lydnad. Det skulle vi verkligen behöva för att komma igång. Det var visst träningstävling nu på tisdag så jag måste komma ihåg att träna lite i helgen.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home