Helgen + fortsättningen på Sörmlands hundskola
I fredags gjorde jag flera försök att skriva hela redogörelsen för dagen hos Håkan & Karina men fick till sist ge upp. Jag fortsätter istället idag.
När vi parkerat och rastat 4-beningar och 2-beningar så bänkade vi oss i teorisalen. Vi fick berätta vad vi hade för hundar och vilka problem vi hade. Det tog sin tid för Håkan ville verkligen gräva på djupet om vad det verkliga problemet berodde på. Och bara det var intressant och spännande. Jag berätta om Sabina som är ojämn och gör lite som hon vill emellanåt. Sen att jag ville ha lite råd om hur jag ska träna Freddie. Håkan föreslog att jag skulle börja med honom så det gjorde jag.
Vi gick ut på gårdsplanen och fick hjälp med hur vi ska träna kontakt och att hunden ska sitta framför. Man ska vara den som bryter kontakten och att hur man beter sig i grundträningen ska man göra i alla situationer. Hunden ska känna igen sig. Freddie skötte sig bra trots nya hundar och människor höll han bra kontakt. Sen började det vina bollar och dummies och då blev det svårare. Men det gick att få kontakt och att få Freddie att följa med mig bort från störningen för att sedan hålla kontakt vänd mot störningen igen. Håkan tyckte han var väldigt duktig och det tycker jag med. Men när Håkans hund Fjärta började apportera genom vår ring så blev det för mycket störning för Freddie som fick hoppa in i bilen. Nu var det Sabinas tur och hon höll fin kontakt trots att hon inte fick trappa upp störningen utan kastades in direkt i hetluften. Jag märkte att den kontaktträning vi jobbat med under vintern gett resultat. För henne var nog Eizor största störningen så vi höll oss på behörigt avstånd.
Nu var det lunchrast och vi satte oss ute. Men jag hade haft besök i min ryggsäck och en mus hade smakat på alla mina mackor. Mössen gillar verkligen mig. Det är tur att man har generösa träningskompisar som delade med sig och jag fick lite kyckling och potatissallad av Jill. Det var godare än mackor det.
Efter rasten blev det mer teori och mentalitetskunskaper. Mycket nyttigt att ha med sig i bagaget. Sedan gick vi ut och nu blev det svårare. Vi fick ställa oss på linje och så drogs en kaninatrapp framför hundarna. Det gick jättebra och vi fick nu ställa oss framför hundarna så att kaninen gick mellan oss och hundarna. Det var långa halsar som följde kaninen men alla satt kvar. Efter lite rast så var det dags för levande duvor. Oj oj nu fick Sabina bekänna fär och en flaxande duva framför nosen var mer än hon kunde motstå. Efter några gånger så fick jag faktiskt henne att vara något lugnare men aldrig helt stadig. När duvorna satt i bur och vi skulle gå förbi gick det bättre även om det var spännande. Jag fick lära mig att en korrigering alltid måste följas direkt av vad hunden ska göra istället. JAg brukar alltid säga nej och sen ska Sabina återgå till det hon gjorde innan. Men på det här sättet blir det tydligare för hunden och korrigeringen gör större nytta.
Vi avslutade med en sammanfattning av dagen och att vi fick ställa frågor. Alla verkade nöjda och hade fått nya kunskaper om hundarna med sig hem. Vi kommer gärna tillbaka igen.
Helgen då. Det har varit födelsedagsfirande för hela slanten då Vanessa fyllde 16 år. Hundarna har verkligen inte gjort mycket mer än att springa runt och tigga chips. Lite kul var det i lördags när det kom bebis på besök. Bebisen hade en storebror på 3 år som Freddie överöste med kärleksbetygeler. Det tog sedan 3 timmar innan dessa blev besvarade. Lilla bebisen var också spännande men där tog Freddie det mycket mer försiktigt och nosade bara lite innan en liten slick kom. Inte så poppis så vi fick hålla undan Freddie. Roligt ändå att se att det finns en viss förståelse för att man inte kan dundra fram i alla lägen.
I går försökte jag mig på att träna lite med Sabina. Jag la ut dummyn på vanliga stället men denna gång utan att Sabina såg det. Trots det gick hon spikrakt över ängen och plocka in dummyn direkt. Lite jobbigt var det att springa på skarsnön men Sabina kämpade på. Det märks att det lönar sig att skapa situationer som hunden känner igen. Skulle testa att försvåra min stoppsignalsövning så jag kastade även sidoapporten utan att Sabina såg. Skicka på linjetag men när jag blåste fick jag inte den minsta reaktionen. Till slut stanna Sabina och jag fick kalla in. På tillbakavägen fick hon syn på dummyn och sprang till den trots mina NEEEEEJ! Å va sur jag blev. Nu fick jag för mig att det här SKA funka så jag kasta tillbaka dummyn och gjorde om. Nu sprang Sabina snett istället och åter igen ingen reaktion på att jag vråla nej så jag blev blå. Sabina återgick till sitt vanliga stänga öronen och göra vad hon anser bäst. Men jag var envis så jag koppla upp kasta ut dummyn sa nej, gick tillbaka, och skicka om. Nu stanna Sabina på stoppsignalen, äntligen. Hon gick också på sidodirigeringen men med tvekan efter mina nej. Inte så konstigt men jag var nöjd med att få övningen att fungera. Jag funderade efteråt på varför det gick fel. Det var korta avstånd och träning som vi gjort flera gånger tidigare och bara något svårare. För svårt tydligen.
Idag har Freddie och jag varit och hälsat på hönor, gäss, kaniner och får. Fåren var riktigt läskiga, gässen spännande och läskiga och hönsen och kaninerna mest spännande. Freddie var lugn och började efter en stund pyssla med annat som att nosa på marken. Det var jag nöjd med. Det var mycket folk i farten så vi fick träna på att inte hälsa på alla. Det är svårt för Freddie.
Ikväll är det jägareskola med gåsjakt. Äntligen sådant man begriper.
När vi parkerat och rastat 4-beningar och 2-beningar så bänkade vi oss i teorisalen. Vi fick berätta vad vi hade för hundar och vilka problem vi hade. Det tog sin tid för Håkan ville verkligen gräva på djupet om vad det verkliga problemet berodde på. Och bara det var intressant och spännande. Jag berätta om Sabina som är ojämn och gör lite som hon vill emellanåt. Sen att jag ville ha lite råd om hur jag ska träna Freddie. Håkan föreslog att jag skulle börja med honom så det gjorde jag.
Vi gick ut på gårdsplanen och fick hjälp med hur vi ska träna kontakt och att hunden ska sitta framför. Man ska vara den som bryter kontakten och att hur man beter sig i grundträningen ska man göra i alla situationer. Hunden ska känna igen sig. Freddie skötte sig bra trots nya hundar och människor höll han bra kontakt. Sen började det vina bollar och dummies och då blev det svårare. Men det gick att få kontakt och att få Freddie att följa med mig bort från störningen för att sedan hålla kontakt vänd mot störningen igen. Håkan tyckte han var väldigt duktig och det tycker jag med. Men när Håkans hund Fjärta började apportera genom vår ring så blev det för mycket störning för Freddie som fick hoppa in i bilen. Nu var det Sabinas tur och hon höll fin kontakt trots att hon inte fick trappa upp störningen utan kastades in direkt i hetluften. Jag märkte att den kontaktträning vi jobbat med under vintern gett resultat. För henne var nog Eizor största störningen så vi höll oss på behörigt avstånd.
Nu var det lunchrast och vi satte oss ute. Men jag hade haft besök i min ryggsäck och en mus hade smakat på alla mina mackor. Mössen gillar verkligen mig. Det är tur att man har generösa träningskompisar som delade med sig och jag fick lite kyckling och potatissallad av Jill. Det var godare än mackor det.
Efter rasten blev det mer teori och mentalitetskunskaper. Mycket nyttigt att ha med sig i bagaget. Sedan gick vi ut och nu blev det svårare. Vi fick ställa oss på linje och så drogs en kaninatrapp framför hundarna. Det gick jättebra och vi fick nu ställa oss framför hundarna så att kaninen gick mellan oss och hundarna. Det var långa halsar som följde kaninen men alla satt kvar. Efter lite rast så var det dags för levande duvor. Oj oj nu fick Sabina bekänna fär och en flaxande duva framför nosen var mer än hon kunde motstå. Efter några gånger så fick jag faktiskt henne att vara något lugnare men aldrig helt stadig. När duvorna satt i bur och vi skulle gå förbi gick det bättre även om det var spännande. Jag fick lära mig att en korrigering alltid måste följas direkt av vad hunden ska göra istället. JAg brukar alltid säga nej och sen ska Sabina återgå till det hon gjorde innan. Men på det här sättet blir det tydligare för hunden och korrigeringen gör större nytta.
Vi avslutade med en sammanfattning av dagen och att vi fick ställa frågor. Alla verkade nöjda och hade fått nya kunskaper om hundarna med sig hem. Vi kommer gärna tillbaka igen.
Helgen då. Det har varit födelsedagsfirande för hela slanten då Vanessa fyllde 16 år. Hundarna har verkligen inte gjort mycket mer än att springa runt och tigga chips. Lite kul var det i lördags när det kom bebis på besök. Bebisen hade en storebror på 3 år som Freddie överöste med kärleksbetygeler. Det tog sedan 3 timmar innan dessa blev besvarade. Lilla bebisen var också spännande men där tog Freddie det mycket mer försiktigt och nosade bara lite innan en liten slick kom. Inte så poppis så vi fick hålla undan Freddie. Roligt ändå att se att det finns en viss förståelse för att man inte kan dundra fram i alla lägen.
I går försökte jag mig på att träna lite med Sabina. Jag la ut dummyn på vanliga stället men denna gång utan att Sabina såg det. Trots det gick hon spikrakt över ängen och plocka in dummyn direkt. Lite jobbigt var det att springa på skarsnön men Sabina kämpade på. Det märks att det lönar sig att skapa situationer som hunden känner igen. Skulle testa att försvåra min stoppsignalsövning så jag kastade även sidoapporten utan att Sabina såg. Skicka på linjetag men när jag blåste fick jag inte den minsta reaktionen. Till slut stanna Sabina och jag fick kalla in. På tillbakavägen fick hon syn på dummyn och sprang till den trots mina NEEEEEJ! Å va sur jag blev. Nu fick jag för mig att det här SKA funka så jag kasta tillbaka dummyn och gjorde om. Nu sprang Sabina snett istället och åter igen ingen reaktion på att jag vråla nej så jag blev blå. Sabina återgick till sitt vanliga stänga öronen och göra vad hon anser bäst. Men jag var envis så jag koppla upp kasta ut dummyn sa nej, gick tillbaka, och skicka om. Nu stanna Sabina på stoppsignalen, äntligen. Hon gick också på sidodirigeringen men med tvekan efter mina nej. Inte så konstigt men jag var nöjd med att få övningen att fungera. Jag funderade efteråt på varför det gick fel. Det var korta avstånd och träning som vi gjort flera gånger tidigare och bara något svårare. För svårt tydligen.
Idag har Freddie och jag varit och hälsat på hönor, gäss, kaniner och får. Fåren var riktigt läskiga, gässen spännande och läskiga och hönsen och kaninerna mest spännande. Freddie var lugn och började efter en stund pyssla med annat som att nosa på marken. Det var jag nöjd med. Det var mycket folk i farten så vi fick träna på att inte hälsa på alla. Det är svårt för Freddie.
Ikväll är det jägareskola med gåsjakt. Äntligen sådant man begriper.
posted by Tina @ 5:32 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home